Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1870, sida 1

P D och hjertats bildning likasom genom sin samhällsställning stående framom må nga andra Sveas döttrar, arbeta dessa båda snillrika, varmhjertade qvinnor med äkta qvinlig ihärdighet sedan en följd af år på förbättrandet af sina medsystrars yttre ställning och inre förädling. Med riktig blick hade de insett, att för befrämjandet af den qvinliga förvärfsförmågan och yrkesskickligheten tvenne onda ting vore att bekämpa: fördomen mot qvinnornas af de högre stånden vförvärss-emancipation och ytligheten i undervisningen. På hvilken väg sökte de uppnå detta? De bildade ej några fruntimmersföreningar, sammankallade ej några qvinnokongresser, höllo inga tal, som aftrycktes i tidningarne; de försanstaltade inga festmåltider för att regaflera hvarandra med honung och lagr — deras hufyudsyste afsåg att sätta gi direkt förbindelse med landets mödrar, att gilva uttryck åt sina åsigter om qvinnans rättigheter och pligter samt att troget och ifrigt med alla sina liktänkande arbeta på det qvinliga slägtets höjande iintellektuellt, moraliskt och socialt afseende. Detta mål trodde de sig lättast kunna uppnå genom grundläggandet af en vidskrift. Författaren redogör bärefter för , Tidskrift för flemmets uppställning, ändamål och innehåll, och sedan han anfört, att de af redaktionen å bane bragta frågorna flera gånger af riksdagen blifvit aft efter önskan, öfvergår han till de undervisningsanstalter, hvilka blifvit nyir eller gjorts tillgängliga för den qvinliga ungdomen. Ilan glömmer dervid ej att nämna Göteborgs , praktiska hushällsskolak. Derefter meddelar han, hvilka vägar som stå öppna för de svenska qvinnorna, för att göra de vid seminarierna, slöjdskolorna 0. 8. v. förvärfvade kunskaperna fruktbi rande, och det framgår deraf, att åt qvinnorna i Sverige är medgifven en mycket friare rörelse på detta område, än hvad fallet är i Tyskland. Redan genom regeringens beslut att åt de qvinliga studenterna öppna tillträde till de medicinska fakulteterna och genom berättigandet för dem att efter undergången examen etablera sig som praktiserande läkare, ha de erhällit ett stort försprång framför sina tyska systrar. Ur sina meddelanden drager författaren den slutsats, att vid en internationell kongress melian föreningarne för qvinlig förvärfsförmåga en af de förnämsta platserna skulle tillkomma Sveriges representanter. Vid frågan, med hvilka ögon den manliga verlden i Sverige betraktar de qvinliga konkurrenterna i arbetet, anmärker förf:n, att hittills inga klagomål å deras sida förnummits öfver intrång i deras prerogativer. Detta förtjenar särskildt framhållas derför, att man hört, hurusom tyska boktryckare och kontorister förklarat, det de aldrig skulle arbeta tillsammans med qvinliga kamrater. De svenska qvinliga kontoristerna arbeta i särskilda rum. De äro mycket eftersökta för sin flit och för punktligheten i sitt arbete, och affärsmännen sätta en heder uti att sysselsätta qvinliga bokhållare. Större svåighet erbjuder placerandet af qvinliga lärlingar hos handiverkare. Så hörde vi nyligen talas om ett ungt fruntimmer, som förgäfves sökte komma i lära hos en hokbindare. Detta hinder hade ej sin grund någon motvilja å arbetarnes sida, utan i lörlägenheten å mästarnes, hvilka generade sig för att läta en adelig fröken arbeta tillsammans med lärgossarne. Genom redaktionens af Tidskrift för hemmet: bemedling lyckades det henne slutligen att inpa en mästare i Upsala. — Ära åt den ungfru, som ej anser sig befläcka sitt ileliga sköldemärke genom klisterborsten sin hand; ära åt de qvinnor af de hösre stånden, hvilka heldre låta verlden skåda en yttre än inre fattigdom; och lutligen ära och lycka åt det land, som ned de fria, förträffliga bildningsmedlen ånar sina söner och döttrar ett kapital, wars rika afkastning skall komma det jelft till godo! : I ett af sina sednaste nummer hckönkar samma journal (vid omnämnandet af en nyligen i Stockholm i tryck utkomna Ölverläggningen i riksdagens kamrar anående utvidgade rättigheter för dem, som e tillhöra statskyrkan, den 16 Februari 870:) edert land till riksdagens beslut tt skrida till katolikernas och judarnes olitiska emancipation. ,, Ännu under det istförflutna årtiondet harmonierade adel, rester och bönder i saligheten af sin alna saliggörande tro, och gentemot dessa re sammanslutna stånd, förmådde det ineligenta borgareståndet naturligtvis intet. jen reform af ståndsväsendet och folkreresentationen, som egde rum år 1S60, ar, såsom man ser, ej förselat sin helsoamma verkan. Isynnerhet första kammaen, det svenska herrehuset, utmärkte sig enom en fullständig förvandling af det amla ridderligak tänkesättet samt skulle unna rekommenderas säsom mönster ät ssa andra för andligt mörker och folkets rtryckande svärmande herrehus. Det tal, om en af rikets högste embetsmän, öfver3