Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1870, sida 1

njAktningen för verksamheten på andens område är gemensam för alla bildade, och shur högt under politiskt upprörda tider hde nationella sträfvandenas böljor än må -gå — under ytan af dylika rörelser växer, likt en korallbank i hafvets bränningar, tyst och säkert ett kosmopolitiskt intresse, H intresset för den samfilda mensklighetens själsarbete. Frågan om nämnda produkå ters födelseort, om de litterära barnens b fiädernesland, dop eller omskärelse, är af i fullkomligt underordnad betydelse för detta s intresse; språkens olikhet tjenar endast till 3 att sporra detsamma, och långtifrån att lida af folkens politiska täflingsstrid, bru. kar det sastmer att derunder vinna i intensivitet. Men intresset vill äfven vårdas bland folken genom utbytet af de litterära produkterna, detta det renaste resultat af själsarbetet. En internationell litterär förbindelse måste anses såsom ett stort behof för bildningen, och det är bokförläggarnes sak att tillfredsställa detta behof. Jag vågar det påståendet, att endast den försvinnande liten del af de böcker, som utgifvas i Sverige, kort etter det de sutkommit, bli tillgängliga i Tyskland för att här omtalas i de kritiska journalerna. Detta gäller visserligen ej om romanlitteraturen, hvilken man tvärtom med förkärlek sölversätter och införlifvar med läånbibliotesken, utan det gäller om de vetenskapliga arbetena, och detta gör ifrågavarande faktum endast ännu bedröfligare. Och likväl hyser man här, isynnerhet i Nordtyskland, mycket stort deltagande för den lifliga utvecklingen af allt det, som ert folks erkända energi fullbordar i vetenskaplig och social riktning. Vi ha utmärkta öfversättare af svenskan; bland dem är, såsom en af de sednast uppträdande, att nämna hr Passarge, hvilken, såsom entusiastisk beundrare af Teyner, mycket och med största framgång sysselsatt sig med öfversättande af denne oförliknelige skalds dikter. Nu sednast har han på ett högst lyckadt sätt för , Bibliothek geographischer Reisen und Entdeckungen älterer und neuerer Zeit öfversatt Torells och Nordenskjölds verk om de le 1864 och 1868. Ojemförligt talrikare än de svenska de publikationer, hvilka ha till ändamål dan Sverige genom sina jernvägar, genom och genom internationella samfärdselsfördrag blifvit ett högst omtyckt mål för den tyska resoch vandringslusten, omfattas dessa publikationer med ökadt jutresse. De skulle verka med ännu mera framgång, om de alltid vore baserade på ett grundligt studium af den svenska litteratur, med hvilken de stå i sammanhang. Jag hoppas att ej trötta edra läsare, om jag något närmare sysselsätter mig med ett par dylika publikationer, hvilka jag just har till hands. I Aprilhäftet af ,, Magazin fir die Litteratur des Auslandes förekommer en med signaturen J. M. undertecknad artikel med rubriken ,,Qvinnofrågans närvarande ståndpunkt i Sverige. Ni må sjelf afgöra, huruvida författaren varit hemmastadd i sitt ämne eller ej. Författaren citerar först och främst ett yttrande af den unga engelska miss IIowitt, enligt hvilket den första röst, som i Sverige höjt sig till förmån för qvinnans rättigheter, skall hafva varit den bekanta författarinnan Fredrika Bremers. Miss IIovitt, tillägger förf:n, kan under sitt ettäriga vistande i Sverige måhända ha lärt känna Fredrika Bremers personliga åsigter; men då hon säger, att den celebra författarinnan i sin roman , Herta utsändt i verlden ett nödrop af de utaf lagarne grymt förtryckta svenska qvinnorna, så tror sig författaren med största bestämdhet kunna försäkra, att samtliga svenskor skulle protestera mot sanningsenligheten at detta påstående. ,, Den svenska qvinnan har inga hårdare bojor än andra länders qvinnor, och hade hon känt sådana, skulle lon för längesedan ha afskuddat sig dem. — ,Långt innan Fredrika Bremer tänkte på att skrifva för qvinnorna, hade 1821— svenska spetsbergs-expeditionerna 1861, böcker, som finna väg till Tyskland, äro att i Tyskland sprida kännedomen om svenska ställningar och förhållanden. Sesina förträffliga ångbätskommunikationer 1831 årens lagutskott föreslagit, att qvinnor af en viss ålder måtte förklaras mynliga. Likaledes hade redan biskop Agardh flera frisinnade afhandlingar uttalat sig om qvinnornas sociala ställning och medborgerliga rättigheter. Efter dem höjde Fredrika Brewer fanan för sina medsystrars rihet, och ehuru hennes fordringar gingo mycket långt och hennes skrifter i denna zenre blefvo ganska ogynnsamt emottagna, el nar likväl det af henne nedlagda utsädet m burit de ädlaste frukter, och hennes minneL. efver i välsignelse. Kring henne samlade S. ig ett antal unga qvinnor, gifta och ogifta, wilka med sans och moderation fullföljde f hennes verk. Bland dessa har qvinnosråsans i Sverige historia framförallt att i8. ina annaler införa namnen på tvenne qvinor, hvilkas mångåriga verksamhet sven-t korna till stor del ha att tacka för segern s il wer många fördomar och grundläggandet A f de bildningsanstalter, om hvilka vi länM re ned skola yttra oss vidare, namnen: 31 tosalie Olivecrona och Sophie Lejonhufvud. ienom en mångsidig och harmonisk själens