Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1870, sida 2

Göteborg den 12 Juli. Den personliga säkerheten är i verkligeten icke så betryggad uti vårt fria land, om man i allmänhet antager. Detta gåler den vidsträckta makt, som ligger i poismyndigheternas händer i fråga om häkting, en makt, som också mer än en gång töfvas på ett ganska betänkligt sätt, stälande svenska medborgare i en sämre beägenhet än hvad ryska undersåter hafva mder despotismens välde, såvida man får ro de uppgifter rörande ryska polisen, om meddelats af Dag. Nyh:rs korresponlent från Petersburg. Denna lätthet för åra myndigheter att häkta menniskor på lotta misstankar är så mycket betänklisare, som den oskyldig befunne icke erhåller någon upprättelse eller ersättning ör sitt lidande. Kräfver samhällsordninsen, såsom den utan tvifvel vid vissa tillällen gör, att en person skall kunna häkas äfven på blotta misstankar, så vore det ikväl på samma gång samhällets skyldighet att ersätta, och ersätta så rikligt som möjligt, hvar och en, som nödgats, sjelf oskyldig, bringa detta offer af sin personliga frihet åt samhällets trygghet. Denna rättsgrundsats har dock ännu ej blifvit erkänd i vår lagstiftning. Och de flesta folk befinna sig jemte oss på samma ståndpunkt. Föreskrifterna rörande den s. k. ,försvarslösheten — det är på detta område laglösheten är mest rådande — hafya ofta varit föremål för bittra klagomål. Visst är också, att en reform är här ytterst nödvändig, och böra vi hoppas, att vår nye justitia-statsminister skall snart taga initiativet till denna reform, så mycket mer som fångvårdsstyrelsen, med dess nuvarande humane och skarpsinnige chef, dertill gifvit en impuls, såsom man med fägnad erfar af en uppsats i ämnet uti Dagl. Alleh:a af d. 9 d:s. Det är denna uppsats, som framkallat dessa våra erinringar och hvilken vi vilja här nedan återgifva, då vi förena oss till alla delar med de af Dagl. Alleh:a här uttryckta åsigter. Uppsatsen lyder sålunda: Vid mer än ett tillfälle hafva vi fäst uppmärksamheten derpå, att den polismakten enligt gällande författningar tillkommande myndighet icke står väl tillsammans med den för alla dyrbara rätten till personlig frihet. Icke nog dermed, att berörda myndighet nästan utan äfventyr kan, på blott uppgifven förmodan om brottslighet, taga bvilken som helst i fängsligt förvar. Afven den, mot hvilken icke någon misstanke om brottslighet förekommit, äfventyrar att blifva gripen och i likbet med missdådare försänd till Längholmens eller Malmö straffängelse eller ock till Vaxholms fästning, att å någotdera af dessa ställen hållas till allmänt arbete under längre eller kortare tid endast derför, att han anses sakna laga försvar. Rättigheten att på sådant sätt bebandla icke för brott straffade, tillkommen genom k. förordningen den 13 Juli 1853, begagnades till en början mera undantagsvis. Men tillfället gör tjufven, såsom ordspråket säger. Senare åren hafva 400 icke straffade såsom försvarslöse blifvit vid kronoarbetskåren intagne. Polismakten eger ock att för personer, som en gång blifvit dömda för vanfrejdande brott och anses sakna ,laga försvar, förelägga mångdubbelt längre tids fångenskap och tvångs