Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1870, sida 2

.AQA.. RN NEO ME A hyran, ett nödvändigt ondt och kända såsom oöfverträffliga i uselhet. Sålunda antydde hon ock, hurusom pigorna ,slita matmödrarnes strumpor, m. m. Denna i allo otillständiga skrifvelse erhöll en värdig och passande tillrättavisning af en annan husfru, men Upsala Jungfrur läto sig ej nöja dermed, utan samlade sig en vacker Söndagseftermiddag i Carolinaparken, hvarest man snart såg en samling af ett par tusen personer, hvaribland många studenter. Om hvad der tilldrog sig berättar D. N:r töljande: Man väntade att någon af de förfördelade eller något deras ombud och försvarare skulle träda upp på Carl Johans-statyens postament eller i nödfall på någon bänk och öppna mötet samt uppmana till val af ordförande eller ordförandinna. Men man väntade sorgafves. I stället upptäcktes på trappan till statyen — vid sinanskonungens fötter — en tallrik och å tallriken en lapp, hvarpå stod skritvet: nsamling till strumpor åt Marie-Louise. Förslaget mottogs med en belåtenhet som gaf sig luft hos en del genom skrattsalvor, hos en annan del — nemligen den manliga — genom hurrarop. Man skyndade att bidraga till insamlingen, och för att den skulle representera en talrikare skara, lemnade enhvar nästan så små bidrag som möjligt dertill. Nu syntes en poliskonstapel skrida in mot tallriken för att göra slut på en insamling, som han ansåg, när den skedde på sådant ställe och sätt, vara stridande mot god ordning. Han ville räkna upp medlen och sätta dem i säkerhet på poliskontoret. Om han hade depositionsqvitto till hands att lemna, törmäler icke historien. Men subskribenterna voro icke nöjda härmed. Vi ha inte gjort en insamling åt polisen, utan till strumpor åt Marie-Louise, sade man. Och Marie-Louise shrall ha strumpor, om det också inte räcker till annat än ett par grofva blå; de skola nog passa henne, tillade man. Poliskonstapeln gaf vika. Han kände att man hade rätt. Insamlingar åt så förtjenta författarinnor äro icke förbjudna hvarken i lag eller tjenstgöringsreglemente. Han gick. Så räknades kassan upp och befanns utgöra 1 rdr 40 öre. De skulle, enligt mötets beslut, tillställas redaktionen af Upsala-posten, med anmodan till denna att ölverlemna medlen ät den stränga Maric-Louise. ö Upsalaposten har sedermera tillkännagifvit, att han ej kan mottaga penningarne. — För emigranter, Då många af våra utvandrande landsmän numera ställa sin kosa till det aflägsna Nebraska, långt bort i den amerikanska vestern, torde det ej sakna intresse att läsa följande underrättelser från detta land, hvilka förekomma i ett bref till Skand. Post. Brefvet lyder sålunda: För omkring 4 år sedan emigrerade fem familjer vester ut för att söka sig så kallade bomesteads. De gingo 55 mil vester om Nebraska i City, och då beslöto fyra att vända om, emedan de trodde sig ha gått för långt. Den ena familjen beslöt dock att stanna qvar, fastän denne var den fattigaste och icke ens egde några dragare at något slag. Mannen byggde en jordkoja åt sig, hustru och barn, och då det medtagna mattörrådet tog slut, måste ban vandra till fots till Nebraska City och köpa så mycket mjöl, som han kunde bära hem på ryggen. Tyå år sednare beslutade höga vederbörande i den unga staten Nebraska att förlägga hufvudstaden dit, der denne fattige mans ,,homestead var beläget, och nu fick han sälja sagde homestead för doll. 45,000 (säger fyratiotem tusen dollars.) Mannen med sin familj bor nu i Lincoln och är en rik man. Ashland är en liten stad mellan Omaha och Lincoln, som just nu växer med stor hastighet. En vän rådde en annan, som hade något penningar, att köpa stadslotter der, för omkring sex månader sedan. Då kande valbelagna lotter eller tomter fås för doll. 75 st. Nu kosta de doll. 200, och man behötver ej vara mycket sanguinisk för att tro dem vara värda doll. 300 efter ett års tid. På östra sidan i staden fås tomter ännu till skänks, om man vill bygga på dem genast. Svenskarne bli nog aldrig tillreds att få något hvarken för intet eller för godt pris, men då det blir dyrt nog komma de säkert att köpa egendom här, alldenstund stora svenska settlementer ligga nära intill. Flera jernvägar komma att gå igenom staden i olika riktningar, och ett det ypperligaste vattenfall finnes, hvadan med tiden fabriker säkert komma att uppstå. Både i Ashland och Lincoln hafva mått och steg tagits att ta jord till svenska lutherska kyrkor, och på båda platserna äro svenskarne välkomna att bosätta sig. Omkring 60 mil vester om Lincoln har i sommar börjats ett svenskt settlement, som troligen blir mycket stort. Landet är uttaget, der B. M. R.-jeruvägen skall gå fram, på hvilken redan arpetas vester om Lincoln. Den som är intresserad att veta något mera om detta settlement vände ig till, vår beskedlige expedit-landagent i Linoln, Nebraska, hr F. A. Beiyon, som är fullkomigt svensk sitt franska namn oaktadt. Ilr Beiyon kall finna ett nöje uti att hjelpa sina landsmän, om vilja bosätta sig i vestern. I April månad 1869 funnos i Saunders County, Neb., två svenskar, som hade byggt sig hus och oro bosatta der. En månad sednare voro två till osatta der. Vid samma tid ett år sednare fun1:05 1 samma County tre svenska ev. lutherska föramlingar, räknande tillsammans 161 själar, oaktadt j mer än omkring en tredjedel ännu tillhöra föramlingarne, emedan de fleste settlarne sällan vis hemma, utan ligga ute på jernvägsarbete stördelen af tiden. Annu är rum för många i lessa settlementer. Den 19 sistl. Maj anlände till Omaha emigranen Jan Persson från Dalkarlshyttan, Lindesbergs ocken i Nerike. Ians bustru Johanna Persdoter nedkom med barn tre dagar före ankomsten ll Newyork. På vägen till Chicago blef hon vaninnig, i hvilket vansinne hon, oaktadt all den vård ch låkarehjelp, som blifvit henne gifven, sedan on kom till Omaha, förblef ända till dess hon red döden afgick den 29 Maj. Man hade redan jort anstalt att taga henne till något hospital, er hon skulle vistas på staten Nebraskas bekostad, ifall hon lefvat; men nu fick man i stället ytta henne till hennes sista jordiska hvilorum, rafven. Hon var vid sin död omkring 25 år gamtal Den stackars mannen är nu ensam och lena i det främmande landet med sitt lilla späda arn. Vårt lit står i Ilerrans hand. Omaha den 31 Maj 1870. S. G. L. — Badgäster i Strömstad. (Forts.) Fru Amalia Lindencrona, fröken Agda Lindenona och studeranden Lindencrona fr. Westergötnd; assessor Bergius och fru Ida Bergius fr. Jönping; magister Reuter och kandidat Reuter fr. inland; tru Anna Lindskog med barn fr. Göteorg; prosten E. Ullman och fröken Amanda Ullan fr. Westergötland; fröken Cervin fr. Göteborg; u Sophie Brandt med barn, fru Stenfelt och sturanden Stenfelt fr. Stockholm; fröken Gustafva ettersson fr. Åmål; fru Gödeke Klingspor fr. ahlun; grossh. Wimnell med samilj fr. Wermland; adsmäklare Carlsson med familj tr. Göteborg; stitierådinnan Cram6r och fröken Kindberg fr. ockholm; fru Tybing med son och fru Hansen ed barn fr. Norge; handl. Wilkens fr. Göteborg; mdl. E. A. Dickman tr. Örebro; byggmastare ergström med fru, gruslogden Nilsson och fröken aria Bronell fr. Wermland; doktorinnan Appelfft fr. Uddevalla; fröken Arrhenius och A. Årrnius fr. Stockholm; Wendla Holmertz fr. StockIm; fröknarne Emilie och Anna Lybecher fr. ockholm; fröken Marianne v. Saltza fr. Östertland; friherre Lybecher fr. Stockholm; kapten hröder fr. Norge; löjtnant Axel Geijer fr. Dalsnd; fru Gustafva Murray med 3 barn, tröken nny Kusel fr. Östergötland; Miss Julia Glynn England; fröken Charlotte Malm och herr P. alm tr. Finland; fru Emmy Moller fr. Westerk; kapten Flensburg fr. Jönköping; handl. A. G. illgren med familj och fru A. W. Österberg med milj fr. Göteborg; fröken Jane Keijer och fru anna Bulcher med 2 barn fr. Norge; friherrinn Fleetwood med familj och friherre R. Fleet)od fr. Wermland: fröken A— Tri an fr SASAA — Nn