Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1870, sida 4

de kulor, som fransmännen 1797 skickade in i deras hus, så glömma de dock icke, och skola de aldrig glömma, Preussen må göra hvad det vill, att Italiens enhet grundlades vid Solferino. Krigsknep af indianer. I , Hemlandet berättas: Man hör mycket talas om Yankee tricks, men att icke heller indianerna alldeles sakna sinne för knep och illfundighet visar ett bref från en soldat i ett af de vestra territorierna. Brefskrifvaren berättar: ,, Vi ligga dagligen i delo med indianerna, och jag vill försäkra, att den, som tager rödskinnen för att vara dumma åsnor, skall finna sig illa bedragen. Vi hade länge varit ett mindre antal siouxindianer på spåren, men de hade ötverlistat oss, drifvit gäck med oss och öfvervunnit oss, tills vi ändtligen beslutade att bemäktiga oss dem till hvad pris som helst. En dag öfverraskade vi dem, så plötsligt till och med, att det syntes omöjligt att de skulle kunna undkomma. Vi sutto alla upprätta i sadlarne och hastade fram med revolvers i händerna. Hvarje sioux satt orörlig på sin klippare, liksom om vi varit på flera mils afstånd, och utvisade ett lugn, som om han alls icke fruktat att sammanträffa med oss. Vi sprängde framåt i fullt galopp, men vår anförare tycktes börja ana, att indianerna lagt ut någon snara för oss, enär de fortfarande bibehöllo sitt lugn. Afståndet mellan oss och indianerna var måhända omkring tolf fot, och ännu hade ingen af rödskinnen rört ens en muskel; men i detta ögonblick och hastigare än man skulle hunnit säga ,smack, ryckte hvarje sioux från sina skuldror det eldröda täcke, som hängde öfver desamma, och fläktade dermed upp och ned tätt inför ögonen på våra hästar. Vi hade mycket prisat dessa våra hästar och de hade hittills gjort allt hvad vi fordrat af dem, d. v. s. bade lupit genom prairieeldar, sprungit i kapp med buffeltjurar, rusat igenom hopar af prairiebundar och ötver döda indianer, men ni skulle ha sett huru de nu satte svansarne i väet och rusade bort i alla riktningar. Vi hade rmat oss så varsamt och kommit indianerna så nära, att ingen enda af oss ketviflade att innan kort se dem alla förvandlade till lik. Vi hade derföre nästan öfverlemnat våra hästar åt sig sjelfva, men vi fingo skäl att ångra det. Ryttarne kringströddes på fältet och pekade med fötterna i luften, i stället för att bålla dem fast i stigbyglarne. Om indianerna funnit sig böjda att deltaga vidare i leken, skulle de sannolikt hafva vunnit några skalper, men de syntes så förtjusta af utgången af sitt knep, att de genast försvunno. liksom om de sjunkit rätt ned i jorden. Då vi åter kommo tillsammans, voro vi alla ense derom, att detta var det illmarigaste streck vi någonsin bevittnat, men beslöto att en annan dag tukta indianerna derför. Märkvärdig jernbana. En engelsk ingeniör Fairlie har i Wales byggt en jernbana af endast I fot 11 och en half tums spårvidd, med små okomotiver och lillepyttevagnar. Åt lokomotivet har man gifvit namnet ,, Little Wonder. Lokomotiverna väga med fullt koloch vattenförråd 240 CA, tendrarne omkring 24 4: Vagnarne iro omkring 6 fot breda, 6 fot 6 tum höga i miden, med plats för 14 passagerare i hvar vagn, nen föröfrigt lika beqväma, som de stora vågharne på andra jernbanor. Hjulen äro endast 18 um i diameter och bottnarne i vagnarne ligga enlast 7 tum från marken. I närvaro af en mängd utmärkta ingeniörer o. a. både från England och Amerika experimenterades med dessa bantåg unler 3 dagar. Det visade sig att det lilla lokomoivet gick så stadigt och jemnt som man kunde ska; stigningen var större delen af vägen 1 på Lokomotivet drog med rask fart en trän om 7 lastade vagnar uppför svåra stigningar och geiom kurvor, och vid ett annat försök sattes Little Vonder för en trän af 127 godsvagnar och 6 pasagerarevagnar, då tågets vigt uppgick till 26,339 Ilela vägen, 2 mil, passerades på mindre än timma, oberäknadt uppehållen. Vid vissa tillillen uppgick farten till mer än 4 och 1 half mil timman. Inga stötar, ryckningar eller annat behag förmärktes. Denna bana förmodas skola nedföra en total omstörtning i sättet att bygga etnvägar.