NILS BOSSON STURE. ) Historisk Roman i tre delar C. Georg. Starbäck. 2. Fången. Lång hvila unnade sig icke Erik Olofsson förrän han åter begaf sig ut, men försedd med en lykta, som han efter någon öfvertalning lyckades erhålla till låns i Franciskanerklostret, hvars gårdjekne fann sig mycket tillfredsstäld af de underrättelser, som han genom Erik erhöll från sin gamle vän, erkebiskop Olofs kansler, hvilken länge efter biskopens plötsliga död vistats der i klostret. Försedd med denna lykta och en tillspetsad mindre jernstång, begaf sig Erik på väg utom staden. Det var en herrlig vårafton, och mycket folk var i rörelse på gatorna och ätven utanför staden. Frik såg på alla han mötte, om han möjligen hos någon skulle se en skymt af misstanke mot sig. Men han faun sig snart lugnad 1 detta afseende och fortsatte sin gång. Men när han kom på tillräckligt afstånd från staden påskyndade han sina steg, så mycket han förmådde. Solen sjönk ned bakom honom, och det blef skymning, med denna oförklarligt ljufva halfdager. som utmärker nordens qvöllar. Snart befann han sig i grannskapet af den skogsdunge, der han några timmar förut varit med gråbrodern från Upsala. Här såg han sig ännu en gång omkring, och, då han fann sig alldeles ensam, började han närmare undersöka mynningen af den dolda gången. Det kostade honom något ) Se H.-T, N:o 153