Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1870, sida 1

— — äro för dem förbi, och hvad som återstår skall otvifvelaktigt äfven försvinna, såvida de fortgå i de hittills beträdda fotspåren. De ha redan insett, genom de förluster de lidit, att den gamla metoden för afsättningen gonom kringresande knallar måste öfverges; de skola utan tvifvel förr eller sednare äfven af sig sjeltva inse eller af omständigheternas makt tvingas dertill, att det nu gängse sättet för tillverkningen af deras varor ej är hållbart, utan att de måste vända sig till sabriksindustrien och arbeta med maskiner af jern i stället för att göra menniskor till maskiner. De ha i detta fall exemplen och fördelarne för Bina ögon, endast de vilja se. Rydboholms och Wiskafors fabriker, tillhöriga samma egare, lemna sådana. Bomullsväfnader tillverkas der lika goda i afseende å qvalitet och mera tidsenliga i afseende å mönster och appretyr samt till Jika billiga priser. Men arbetarne vid dessa fabriker hafva en, jemförelsevis med förläggarnes, välmående ställning, äfven om de ha en lika ansträngande sysselsättning. De åtnjuta skydd, de hafva ott hem, de slippa, om de sköta sig, tänka på landsvägen — och detta är mycket. De hafva väl ombonade bostäder, de äro icke beroende af de tusen tillfälligheter och frestelser, som deras likar i ko) deras barn hafva tillfälle till ordentlig skolgång och detta är ändå mer, detta är allt! Men vi vände oss från dessa scener; huru upprörda vi än blirit af de lidandets bilder vi sctt, det ljudlösa och hopp elände vi bevittnat, kunna vi dock icke I ågon hjelp. De bleka, borttvinande qvinnorn lemna något annat besked om s att de så och så många år väft 1 slutar jag mitt 20:de, mitt 25:te, mitt 30:u och då jag började väfva var jag 11, 12 de i trasor klädda barnen, som voro nm omastadda på landsvägen än i sockenskolan, la kojorna, hvilka mången gång tycktes mio bevuxna trakter ett, om möjligt, äs mer ör och tröstlöst utseende, än de af na ten hade allt detta lemna vi åt Guds försyn on i det hor att en ljusare framtid snart måtte fabriksdistrikter, och styra våra steg al söder. I södra socknarne af Marks härad fö drällsväfnader, och der är tillståndet i allm bättre, sade man mig, ty dessa socknars skogstrakter, såsom mera aflägsna, hade jag ej tillfälle att besöka. Dalen vidgar sig äfven här och låter blicken öfverfara ett vidsträcktare odladt landskap; vid hvarje gård eller by randas den gröna sluttande backen vid bergens fot af hvita ar som jligga på bleke och man — ser ej det, som berget gömmer. . Öfver allt, hvar jag far fram, har jag dock tillfälle bevittna en flit i hemmen, hvartill något motstycke ej finnes uppåt landet. I de socknar, der lingods tillverkas, är det t. ex. icke ensamt qvinnorna som dermed äro sysselsatta, utan familjens karlar, från husfadren till sonen och drängen, hafva äfven sin spinnrock och spinna sin tråd lika fin och jemn, som trots den snällaste tös — och de sätta en ära deri! . Hvad göra karlarne på landsbygden i mellersta Sverige under de långa mörka morgnar och qvällar, som vintren, 6 å 7 månader om året, medför? EEE FORTET t—J4