Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1870, sida 1

Han fann då snart att vid. n i det närmaste fyrkantiga stenens hörn sutto. Starka jernkramlor, och han började nu förtvifå om en lycklig utgång af sitt företag. Utan hadle gången blifvit upptäckt och igenmurad samd stenen till yttermera visso blifvit med jernkramlori2 sasthakad vid muren. Detta förklarade också, shvarför icke fången, som man väl måste tilltro begär att befria sig ur fängelset, hade upptäckt denga hemliga utgång, eller, om han hade upptäckt DNE saknat verktyg att begagna sig af sin upp:N. N Hvad dock fången ensam icke Wckats åstadkomma, det borde kunna ske, om hän. finge hjelp utifrån, och Erik lade munnen tätt idill en fogen och ropade: N — Finnes någon här innanför? Doft återljödo orden, och Erik anatåÅng och lyssnade, men icke ett ljud förnam Han höll derunder den venstra handen öfversta jernkramlan, och, då han kom akt luta sig åt denna sida, märkte han, att det ickt någon kramla utan en sprint, som tycktes 8 med sig. Han fattade genast jeraspettet och porjade bånda mot sprinten, hvilken verkligen, lät skjuta sig in i ett i väggstenen uthugget hål. ii försökte på samma sätt med de öfriga och Med samma framgång. Nu gällde det att få bort Åtenen. Det märktes dock lätt, att denne stod ganska lös och upptill utan svårighet lät skjuta sig frar och åter. Han var således att fälla ned. Men om så var, behöfdes starkare man, än Erik å för att kunna hålla mot den nedfallande stenflisent att hon icke skulle krossa honom. Erik pröt j ensamt, huru långt hans krafter skulle förslå, men knappt började stenen röra sig, förr än ett gissg lande ljud hördes vid sidan af honom, som om er kedja rosslat inne i muren. Han tryckte åter fall stenen in i sina fogningar och besinnade sig. Men efter en stund grep han sig åter an och .