Blandade hianem-. Telegrasiska underverk. Som bekant har en direkt telegrafledning mellan England och Ostindien nyligen kommit till stånd. Den går från Frankrike öfver Lissabon, Gibraltar, Malta till Alexandria och vidare från Suez genom Röda hafvet och Persiska viken till Bombay. Den 23 sistlidne Juni gaf aktiebolagets ordförande, mr Pender, i sitt hus i Arlington Street i London en stor fest i anledning af arbetets fullbordande, och bland gästerna, hvilka alla börde till notabiliteterna, var också prinsen af Wales. Allt var förberedt för att denna afton låta den elektriska telegrafen riktigt visa sin sagolika makt och hastighet. Allraförst sände vicekonungen i Indien, lord Mayo, från sitt palats i Simla en lyckönskan till Förenta Staternas president i Washington. Telegrammet, som på vägen passerade det i Arlington House samlades ällskapet, tillryggalade tillsammans 2,442 (engelska) mil och var 40 minuter på vägen, mindre än en timme från Tlimalayabergen till Washington — det är ganska respektabelt! Presidenten svarade naturligtvis, och hans telegram befordrades lika hastigt. Prinsen af Wales började derpå vexla komplimenter med khediven af Egypten och konungen af Portugal. Ett par minuter voro tillräckliga för att få svar från Rasel-Tin och Lissabon. Äfven med presidenten och vicekonungen vexlade prinsen helsningar. Kort före midnatt sände lady Mayo en helsning till sin man, vicekonungen, i Simla. Den var 9 minuter på vägen, och 10 minuter efter dess ankomst var svaret tillbaka med underrättelse om att lady Mayos två söner befunno sig väl och bjertligt helsade sin mamma. På grund af tidsskillnaden var svaret dateradt Fredags morgonen klockan 5,10, ehuru det redan vid midnatt var i London. Ett telegram till sir Seymour Fitzgerald, guvernör i Bombay, nådde sin bestämmelseort på 5 minuter, och det anmäldes straxt tillbaka, att svaret ögonblickligen skulle komma, så snart det erhölls från sir Seymour, som blifvit väckt ur sin sömn för att mottaga helsningen. Telegrammen nedskrefvos med tillhjelp af en alldeles ny och ytterst sinnrik apparat, som kallas sir William Thompsons siphon-nedskrifvare och som här första gången användes i England. Vid de långa underhafsledningarne begagnas icke den gamla metoden med ett stift, som intrycker streck och prickar på en pappersremsa; härtill fordras en alltför stark kraft och tråden skulle derigenom lida. Man använder en mycket finare apparat, som verkar blixtsnabbt, i det en liten ljusstråle, som framkallas genom den elektro-magnetiska strömmen, faller på en indelad skifva. Men afläsningen är temligen svår och qvarlemnar icke något spår, som kan tjena till rättelse eller kontroll. Sir William Thompson har nu bragt detta system i förbindelse med en liten bläckreservoir (siphon), som hänger öfver en långsamt löpande pappersremsa. Från denna utsprutas bläcet genom en kedja af fina elektriska gnistor, så att papperet tydligt visar alla apparatens rörelser. Detta system har redan ett par månader varit begagnadt på stationen S:t Pierre af den fransk-amerikanska linien och har der visat sig lika ända