tarne för att öfverlemnas i sina anförvandters vård och medfölja dem till hemorten. Hade moder och son kommit en dag sednare, skulle de icke ha träffat Elin, som just stod i begrepp att afresa till Göteborg, i hvad alsigt är ej svårt att gissa... Nu kan hon ännu räddas; då hade hon kanske ön alltid varit förlorad, både för modren och samället. Gumman berättade med tårar i ögonen, att hon hade ännu en dotter med lika fagert utseende, som för två år sedan rymt från hemmet med en käresta. Om denna andra dotters öde hade hon ej någon aning. Farhågor för att Stockholm skulle ruineras af — Södertelge. Stockh. Dagblads spirituelle brefskrifvare hr C. L. har slagit sig på någon tid ned i Södertelge och skrilver derifran bland annat: Det har funnits tider, då Stockkholm tycks hafva fruktat för att blifva tillbakasatt, ja helt och hållet ruineradt genom konkurrens af Södertelge. Huru löjligt förekommer oss icke nu en sådan fruktan! Telge är en bland Sveriges äldsta städer och blomstrade långt innan något Stockholm fanns. Men så snart den sistnämnda staden började visa sig villig att taga väldet här i trakterna, var det slut med Telges makt. Stockholm var dock länge icke säker på sig sjelf och på sin naturliga öfverlägsenhet, utan tog sin tillflykt till maktspråk för att hindra konkurrensen. Under seduare hältten at femtonhundratalet atgäfvos flera förbud för Telge att vara nederlagsort sor Malarstäderne, och under drottning Christinas lörmyndareregering förbjöds staden alldeles att idka handel på utlandet, ,ty, heter det, ,Felge gjorde några hundra gånger mera skada än det kontribuerade och är ett tjufhål, der mängen bor, som kronan försnillar det hela och är Stockholms stad alldeles till mehn i dess tillväxt och kauserar Stockholm en ruiu. Sedermera gick mången olycka öfver staden. Den härjades på sextonhundratalet af ett par stora eldsvådor och är 1719 plundrades och brandes den af ryssarne. År 1769 inträffade en ny stor eldsvåda. Och likväl fruktade många stockholmare få år derester för den farliga konkurrenten. Telges innevånare hade länge iusett, att om de kunde erhålla en vattenkommunikation mellan Malaren och Östersjön, skulle staden ock repa sig. Det var ett förslag, tycker man nu, som borde hafva understödts at hvarje fosterlandsvän, ty Telge vore väl icke den enda plats, som skulle vinna på en sådan kommuuikation. Och likväl blef förslaget motarbetadt ända till början af detta ärhundrade. Blotta tanken på en , Södertelge kanal satte mången hufvudstadsbo i förskräckelse. Det är icke angenämt att erinra derom, men historien forstär sig icke på hvad som är blott angenämt, och den nuvarande generationen bland oss stockholmare är alltfor upplyst för att ej inse huru förvändt våra förfader i det afseendet handlade. — I den helt nyligen utkomna femte delen af Fredrik Axel von Fersens historiska skrifter läser man huru denne statsman af alla kratter satte sig emot nyssnämnde förslag, hvilket, såsom han uttrycker sig, blifvit uppgjordt af bergsrådet Sandels, en verksam, äregirig och soretigsam man, soch hviiket förslag afsäg att gräfva en kanal förbi Södertelge för att öppna en ny förbindelse mellan Mälaren och Östersjön. — — Stockholms stad inlemnade till konungen ett väl skrifvet och detaljeradt memorial emot detta förslag. Konungen talade med mig härom i en gäckande ton och trodde sig i dessa Stockholms borgares tänkesätt se föga elevation och ringa afseende på den ära, hvarmed Gustaf Ill:s regering skulle komma till efterverldes. Men Fersen tog Stockholms borgares försvar och sökte bevisa, att om kanalen skulle uppfylla sitt ändamål, fordrades att den vore tillräckligt bred och djup för att större handelsskepp, kommande från Medelbatvet och Oceanen, der kunde passera, och äfven om detta vilkor uppfylldes, hade Mälarens farleder ofta ej det nödvändiga djupet för skepp mera djupgående än 6, högst 7 fot, hvadan j hela detta arbete blef onödigt och att, fortfor han, I,om denna kanal ej blefve anlagd för annat än j mindre farkoster, så skulle den antingen blifva af I ringa fördel eller ock staden Södertelje blifva en entrepot för Stockholms bandel, som skulle öka hufvudstadens kandelsomkostnader och i längden rulinera hufvudstadens handel. Axel v. Fersen d. a. hade många slera underliga funderingar och hinvändningar, såsom att exporten från Mälaren skulle genom den ifrågasatta kanalen ,.vinna ringa eller ingen fördel, med mindre att Telge blef Stockholm och Stockholm blef Telge; ,att det för öfrigt vore påtagligt, att om någonsin Mälarens handel skulle fixera sig i Södertelge, skulle Stockholm förtvina så småningomk), många af hufvudstadens handelsmän flytta till den nya handelsplatsen; , rörelse och cirkulation skulle försvinna i hufvudstaden och tusentals hus och inrättningar stå öde eller råka i lägervall och förfall. Åtven i strategiskt afseende sökte Fersen bevisa, att kanalen vore en galenskap, ty den skulle öppna en ny väg för våra fiender, om den icke behörigt befästades, hvilker. åtgärd åter ,,skulle tjena till intet annat, län att göra Sverige mera svagt till att försvara, än hvad det nu är genom naturens hand. Hela förslaget var, enligt Fersens åsigt, ett påhitt af bergsrädet Sandels för att derigenom ,,göra sig en reputation. Att grätva kanaler kunde icke bära sig i Sverige, menade Fersen, och han utropar: -Man påbörjade först Trollhättekanal, som efter 30 ärs kostsamma arbeten öfvergass. Derefter började man på en gång anläggning af en kanal vid Strömsholm och en tredje kanal af 50 mils längd i Finland. Slutligen skall ätven Telge kanal påbörjas. Man tror sig göra Sverige blomstrande genom att gräfva kanaler, ehuru Sverige redan är lyckligare lottadt än de flesta andra länder genom sina sjöar, strömmar och elfsvar-. — Det är dock möjligt att Fersen ej skulle varit en sådan kanal-fiende, om han haft någon aning om ångkraft, ty ett bland bans skäl är ,att en vida utsträckt navigation, ömsom på kanaler, ömsom på sjöar, hvarunder man måste invänta gynnande vind, är ganska tidsödande och missgynnande för handeln. Emellertid blef det redan af Engelbrekt påbörjade kanalarbetet, efter århundradens uppskof och trots alla agitationer mot detsamma, med allvar återupptaget genom det år 1806 bildade kanalbolaget, och år 1819 öppnades Södertelge kanal för sjölart. Trasiken på kanalen har onekligen I varit Telge till fördel, och likväl är Stockholm icke ruineradt. Jemförelse. En af de oförsonliga som derjemte idkar statistik för sitt nöjes skull. har uppgjort följande beräkning: 1:o) I. M:t kejsaren af Frankrike eger 25,000,000 francs i årlig inkomst; 2:0) Ett stadsbud, som löper 27 kilometer dagligen, förtjenar 500 francs årligen. För att nu stadsbudet skulle kunna uppnå samma dagtraktamente, som H. M:t, skulle han behöfva spatsera 350,011 kilometer eller jemnt 138 — I år, 10 månader och 10 dagar; och för att uppnål. ssamma ärsinkomster som högstdensamme, skulle Than behöfva löpa 13,650 gånger rundt omkring jorden och följaktligen promenera ungefär 50,000 s(är, om man räknar 360 dagar på året — ty 5 dagars hvila årligen kunde han väl behöfva. an återfinner samma betraktelsesätt äfven i i svåra dagar. Jemför t. ex. vissa personers farhåsor i fråga om Göteborg och Krosskärr! Red:n af IL-T.