1867. Hvad svenskt stål beträfstar så rönte det ringa efterfrågan och var svårt att sälja till priser af Å 14 till 15 pr ton. . . De skandinaviska utvandrarne. ,Väktaren lemnar följande utdrag ur etlie Newyork Evangelist, som torde vara af incresse äfven för våra läsare; den är skrifven af en pastor John Mattocks. Man uppskattar den skandinaviska befolkningen i Minnesota till omkring 60,000, eller omkring en ättondedel af hela befolkningen. Af dessa har Norge gifvit omkring 40,000, Sverige 15,000 och Danmark 8,000. Norrmännen och de flesta af svenskarne och danskarne äro jordbrukare; men äfven ett betydligt antal slår sig ued i städerna och drifver handtverk och handel. . . Den skandinaviska befolkningen finnes i hvarje del af staten, men utvandringens allmänna kosa går åt gränsen af norra och nordvestra sidan af staten, särskildt till Red-Riverdalen. Den skandinaviske landtbrukaren väljer den ouppodlade jorden på norra gränsen, der hans vanor och fallenheter passa. Ilan är genom uppfostran härdig, måttlig och arbetsam. Han söker icke vindrufvans och olivens, utan hvetets och kornets, hafrens och rågens land, som är beslägtadt med hans hem. Lägg härtill fårets ull och kons mjölk och detta r det enda paradis han hoppas för sin pilgrimsärd. Det bar varit honom trångt om utkomsten i hans hemland, han har fått arbeta härät och födan har varit knapp och ringa, arbetslönen låg. Råg och hafrebröd med litet mjölk, samt då och då en sill, och litet fett för helgdagar — hafva utgjort hans näripg; kött har varit en vara för torget för att betalå räntor och skatter. För ett sådant folk är ett land som Amerika, med dess stora åkersträckor, ett Kanaan, om resan också är så lång och kostsam, att norrmannen derpå kostar det sista öret och den yttersta försakelse. Jag ser alltid med djupt deltagande på hvarje samling norska utvandrare; deras ansigten, deras kläder, deras gammalmodiga och entaldiga seder, allt visar att de äro främlingar och pilgrimer som söka ett land. Det är ett religiöst element i denna utvandring från Norge och Sverige. Det växande missnöjet med statskyrkan har sin del deri. Vi kalla denna rörelse stundom — oriktigt nog — evangelisk. Men missnöjet är till betydlig del politiskt. Fiendskapen mot statskyrkan påskyndar utvandringen. Nu äro skandinaverne ett religiöst folk, kanske mer än något annat folk på jordklotet. De föra sin religion med sig. De äro lutheraner af den strängaste sekt, födda, uppfostrade, döpta och konsirmerade, lutheraner som alla deras fäder, och religiöst uppfostrade med den största omsorg. Kyrkans konfirmation är vilkor för tillträde till alla borgerliga rättigheter. Konfirmation beviljas endast sådana som erhållit elementär uppfostran (lärt läsa). Systemet för folkundervisningen i Sverige i och Norge tillförsäkrar undervisning åt hela folket. Den är allmän, fast icke så högt drifven som i Preussen och andra tyska stater. Alla kunna. läsa och skrifva. En okunnig skandinav är sällsynt, så att denna klass af vår befolkning utvisar hvarken råhet eller okunnighetens öfriga följeslagare. De äro tänkande, sedliga, dygdiga, flitiga, måttliga; deras karakter är väl skildrad i Fredrika Bremers arbeten, ehuru kanske färgen i verkligbeten är något mattare. Emellertid är det ett enkelt, stilla folk, med många sällsynta husliga och. samhällsdygder, och de kasta ganska hastigt af sig sina nationella egenheter, och passa sig in i det samhälle der de bosätta sig. Den naturliga kostymen försvinner genast. Dalkarlen, i den underligaste och lustigaste kostym som modet någonsin uppfunnit, med sitt läderförkläde på heladafan är inom få månader oigenkänneligt förvandlad:. ,På det hela, med de undantag jag skall nämna, äro skandinaverne lutheraner i hvarje mening. Norrmännen hafva sin synod i Decorah, Jowa, der skolor och andra anstälter finnas. Svenskarne hafva sin synod i Paxton, Illinois, och den kallas Augustana-Iutherska synoden. Dessa synoder hafva öfversigten öfver hela befolkningen i vester och nordvest i staten, de hafva väsendtligen samma bekännelse och samma liturgi, fastän den svenska kyrkoinrättningen är biskoplig och den norska presbyterial. Derför kunna icke Amerikas biskopliga kyrka eller dess presbyterialkyrka erbjuda detta folk någon ny tanke, eller halva anledning att bland dem anställa någon mission, som kunde draga dem från deras fäders tro. Svenskar och norrmän äro ganska ifriga att begagna sig af våra söndagsskolor och besöka ofta våra gudstjenster, och för att tillegna sig vårt språk, strömma de i våra allmänna skolor. Men deras prester och äldste hålla tillsyn öfver dem med lika stor omsorg som den, hvarmed romerska kyrkan vaktar. sina får. Vesterns biskopliga kyrka med biskop Whitehouse i spetsen har närmat sig till de svenska lutheranerna med förslag om förening och samverkan, men de hafva atböjt det. Detsamma skulle ske, om våra presbyterianer skulle närma sig de norska lutheranerna. Dessa synoder äro hållpunkterna för luthersk tro i vestern, och de vakta den med svartsjuk vaksamhet, och den som tänker, att skandinaverna äro ett enfaldigt folk, lätt att ötvertala, är obekant med det sinnets daning och den trons styrka. De undantag, jag åsyftat, äro metodisterne och baptisterne. De framställa på denna nya jord för det skandinaviska sinnet nya religiösa ideer; och dock icke alldeles nya, ty deras rykte och form: har nått Sverige, och methodismen vinner många, likasom den gjort bland tyskarne. Det finns en stor skandinavisk metodistkonferens i Minnesota, och äfven, som jag tror, några få svenska baptistkyrkor. Och der finnes också, bland några at de mera bildade, några som äro böjda för det tyska fritänkeriet, eller den rationalism, som förlamar allt religiöst sinne. De presbyterianska synoderaa i Minnesota hafva således ännu icke funnit något tillfälle till missionsarbete bland skandinaverna i nämnda stat af skäl, som jag redan nämnt. Detsamma bar sin tillämpaing på episkopalkyrkan i Minnesota. Det är nog att säga att, af skäl som hvar menniska måste inse, måste sådant arbete utföras at ett skandinaviskt presterskap. Ett amerikanskt presterskap skulle aldrig kunna företaga ett sådant verk med något hopp om framgäng! Blandade ämnen. En förlorad och återfunnen dotter. Dag.