Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1870, sida 3

Reef en ödesdiger punkt. Många fartyg hafva gått förlorade vid dess oblidkeliga klippor. De sex männen förefunno talrika bevis uppå, att de här baft olyckliga föregångare. Detta, ehuru i sig sjelft föga tröstande, öppnade dem en utsigt till räddning. Det var anblicken af tvenne jernfastager, fyllda med vatten och nedlagda på ett mot sol och bränningar skyddadt ställe, som ingaf dem den första gnistan af hopp. Rundtomkring lågo i ansenlig mängd spillror af timmer, plankor och spiror. De hittade vidare en bruten knif — perlan bland alla fynd! — en hammare, ett vigtlod och en stor kopparbolt. Se der allt hvad, jemte fast mark under fötterna, det ödsliga skäret kunde skänka dem; se der de vilkor de egde för kampen om tillvaron! Allt det öfriga berodde på deras mod och uppfinningstörmåga. Kunde denna af så knappa materialier skapa dem ett värn mot tillintetgörelsen? Det var frågan. Det första de sex männen gjorde var att af timret bygga en hydda till skydd mot den brännande solen. Med tillhjelp af de spikar, de funno i spillrorna, kunde de af sådane bygga tvenne båtar, visserligen alltför bristfälliga för att förhjelpa dem från ön, men tillräckligt starka för att möjliggöra fiske-utflygter i refvets omedelbara närhet tidigt om morgnarne och om qvällarne, då hettan icke var så tryckande. Denna var om dagen desto förskräckligare som de hade nästan inga kläder och utanför hyddan ingen skugga. Flertalet af de räddade befunno sig nemligen i bädd, när , Merkurius strandade, och hade i blotta linnet uppnått ön, och de egde icke ens någon hufvudbetäckning, innan en af dem hade lyckats göra en hatt af kokospalmens fibrer. Till råga på lidandet svärmade ön af giftiga myror, som förorsakade fremlingarne plågor, hvarom endast de kunna få en aning, som varit utsatte för det tropiska luftstreckets insektlif. Blott en resande, som blifvit vand vid mosquito-gardiner, insektpulver och det slags nattdrägt, hvilken hermetiskt sluter sig kring hufvud, handleder och sotvrister, men som i trots af alla försigtighetsmått vrider sig under hela natten på sitt läger, stucken och biten — blott en sådan kan föreställa sig, hvad de nakne männen på Rocas Reef fingo uthärda, omgifna af myr-skaror. Men de blefvo med tiden härdade och huden slutligen nästan känslolös för de fiendtliga angreppen. Hvad födan angick, bör det vattnas hvarje skolgosse i munnen, när han erfar, att fisket visade sig indrägtigt, och att man hade fullt upp af sköldpaddor och fågel-ägg. Afven unga fåglar fångades i fyndigt uttänkta giller. Men hvarifrån fick man eld för att koka maten? Tändstickor voro naturligtvis icke att tillgå, ej heller stål och flinta, ej heller solglas; men hvem har icke i Coopers romaner, i resebeskrifningar eller annorstädes läst om det urgamla sättet att göra eld genom att rifva två trästycken af olika hårdhet mot hvarandra? Den utvägen kände och begagnade äfven våra skeppsbrutne. De kringströdda spillrorna af skeppsvrak gåfvo dem ved, och sedan en brasa väl kommit till stånd, vaktade man henne sorgsälligt, såsom vestalerna vaktade elden på sin gudinnas altar. Det oaktadt inträffade icke mindre än tre gånger att elden slocknade, och lika många gånger blef rifningsexperimentet ängsligt, men med framgång förnyadt. Så förflöto femtioett långa dygn, under hvilka de skeppsbrutnes ögon nästan oafvändt mönstrade synranden, för att upptäcka ett segel, medan de starkare och modigare måste tala hoppets ord till de vekare kamraterna. Nöden lär att bedja, och mången bön uppsteg till Gud om räddning, mången äfven af tacksamhet för att de ditintills lyckats kämpa sig igenom svårigheterna. Man får icke tro, att ett lif, sådant som detta var alldeles utan sin glädje. Kamraterna upptäckte hos hvarandra ditintills fördolda goda egenskaper, som deras härda öde kallat i dagen. Hvarje öfvervunnen svårighet, hvarje ny uppfinning, hvarje nyförvärfvad beqvämliglighet blef en ljus episod i deras lefnad. Så sågo de äfven sina förråder ökas. De voro kloke män, som lefde icke blott för dagen, och när de ändtligen fingo undssätining, egde de ett välförsedt skafferi — 87 Ibland annat 200 fågelägg — och voro, hvad siynne och kroppskraster beträffar, i godt I tillstånd. . Den 15 sistl. Maj var den sista dag de tillbragte på Rocas Reef. Kapten Cohn, klipperbarken Silver Craig, på väg till Pernambucco, bade å det välbekanta refsvet upptäckt någonting, som vid närmare Ä betraktande såg ut som en koja, och när han styrde närmare, såg han en hvit trasa — lemningarne af en skjorta — fladdra som nödsignal på en stång. Han lade då till på två eng. mils afstånd från ön och ; såg snart sex nakna män sätta ut i två små båtar och nalkas hans fartyg. De plefvo gästvänligt emottagna och återförda till Liverpool, der de nu berätta sitt äfventyr och visa sina vänner kokosfiber, L hatten, som länge var deras enda betäckning och nu är dem ett kärt minne af de faror de så lyckligt genomgått. Industri-utställningen i Petersburg. Från industriutställningen i Petersburg TJ 2 OAA lbarracnandant FHUHAHAH —— — — —— —————