Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1870, sida 3

Ett och annat. En kobinsonad. Vilja våra läsare höra en berättelse, som troget återgifver ett nyligen timadt äfventyr, men i all sin trohet mot verkligheten mäter sig med, om icke öfverträffar det djerfvaste, som inbillningskraften skapat, då hon visat oss menniskor, ur civilisationens sköte kastade ut på ett öde skär i det omätliga hafvet och kämpande der med en ansträngd uppfinningsgåfvas vapen för att uppehålla en tillvaro, hvars räddning under sådana omständigheter synes hardt när en omöjlighet? Vi känna alla De Foes evigt unga ,Robinson Örusoe. Se här en verklig tilldragelse, som erbjuder samma spännande intresse. Robinsons ensamhet, innan han träffade Fredag, är det enda som saknas i detta äfventyr, ty det delades af sex personer. En hvar af dem hade några likar omkring sig, kunde meddela sig med dem, kunde gifva och emottaga maningen att ej förtvifla. Det var deras förmån framför den diktade Robinson, och derför gör ej heller denna berättelse det gripande intrycket af en medveten varelses fullständiga ensamhet i en för honom främmande natur. Men i allt öfrigt voro deltagarnei detta äfventyr värre lottade än De Foes hjelte. Det nya vackra jernklipperskeppet Merkurius lemnade San Francisco i början af sistl. Januari månad för att återvända till England, efter att förut hafva gjort sin första resa från Clyde till Sydney. Skeppet fördes af kapten Cuthbertson, en ersaren sjöman, och allt gick väl under resans första veckor och månader — intill d. 25 Mars. Dett var tidigt på morgonen. Mörker låg öfver bafvet, och regnet föll i strömmar. Ingen anade, att skeppet nalkades en farlig korall-ö, känd under namnet Rocas Reef, belägen under 3. 52 s. latitud och 33. 20 v. longitud (Greenwich). Till korallrefvens egendomligheter hör, att de ofta hafva djupt vatten omedelbart intill klippranden. Det är detta, som gör t.ex. skären i Röda hafvet så vådliga för seglaren, och Rocas Reef har dessutom den farliga likhet med dessa, att hon är låg och jemn och sålunda, under mörker eller tjocka, lätt undgår utkikens uppmärksamhet. Ingen ombord tänkte på fara, förrän fem minuter innan påstötningen egde rum, då utkiken varskodde ,, bränningar förut. Kaptenen skyndade upp, kursen ändrades, men det var för sent...några sekunder af ängslig spänning, och alla visste, att skeppets öde var besegladt. Först en hård skrapning mot undervatten-klippans skarpa kanter, derefter två våldsamma stötar, och vattnet instörtade med häftig fart. Besallning gass att bemanna lång-båten, men innan detta skett, rullade skeppet plötsligt utåt och sjönk sem en sten på lätta famnars vatten. Af de tjugotvå man, som utgjorde , Merkurius besättning, fann den uppgående solen endast sex vid lif. Samtlige desse voro skicklige simmare och hade denna sin egenskap att tacka för lifvet. Efte nära två timmars ansträngningar och se dan ebb inträdt, lyckades de få sotfäst på korall-öns strand. De voro John Cole man, D. MOCall, Middy Baptiste, Joachin King Dilombo, Charles Lance och Franci Edw. Gray. Bakom sig, ute i hafvet, kunde de s topparne af det sjunkna skeppets föroc stormast. Framför dem låg ön, som skull blifva deras hem — ett öde skär af tem ton acres vidd, hvars korallmark här oc der betäcktes af sand. Ett smalt näs fö ee je SU — — Pe M a