Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1870, sida 2

handen. Han stod och betraktade den, då byggmästaren kom. — Hafva muraresvennerna haft sin sofplats här? — sporde Carl utan att fästa sig vid, hvad byggmästaren hade att säga. — Nej — svarade denne — det hafva de icke! — Men dessa fjädrar... hvadan äro de då komna? — Dessa fjädrar! — ettersade byggmästaren och såg en stund på dem, tills minnet hann klarna, då han med ett leende fortsatte: — Dessa fjädrar hittade vi, när vi började mura på tornet här i höstas ... De hafva tillhört en falk, som kommit in här genom den gamla torngluggen der och fastnat, så att han ej kunnat komma lös. Byggmästaren pekade under det han talade på stället, der den gamla torngluggen setat. Han var nu igenmurad och befann sig blott ett skift under den stora muröppning, som man, när arbetet upphörde på hösten, nödgats Jemna ofullbordad. — Se — sade byggmästaren — der var en bred remna i muren, der jag kunde få in hela handen, och der funno vi fjädrarna och hela benskråfvet af en falk. — En falk! — skrek marsken till och fattade mannen så häftigt i armen, att denne trodde sig hafva sagt något lifsfarligt. — Ja, nådige herre — försäkrade han — det var en falk så visst, som jag sjelf passade in stenen i torngluggen. Fjädrarna hafva jemte den öfriga spillningen efter murslefvarna legat qvar här allt sedan... säkert ligger ock skråfvet här, om det icke nu blåst bort... Nej, se der, der i vrån ligger det. Marsken släppte mannens arm, och denne sprang fram och tog upp skråfvet samt lemnade det åt marsken. — En falk! — upprepade denne, under det