Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1870, sida 1

-t 1117 1 IVyIIHRSU JqusILIUCIHUMUISLCIT Ollivier och inrikesministern Chevandier d Valdrome hade infunnit sig för att de taga i förhandlingarne om markisen 2 Pirs bekanta interpellation. Som det för säkras, afstyrkte Öllivier på det bestäm daste att gå in på hela argumentatione si de orleanska prinsarnes andragande senär han i detta steg och i den form, d svvalt, icke kunde se ett enkelt återsordrand af deras rättigheter som franska statsbor gare, utan ett nytt tecken till den ,,pre tendentställning, som de hittills intagit Om prinsarne — lärer sigillbevararen till lagt — omedelbart hade vändt sig till kej sarens nåd och samtidigt dermed i lämplig form afstått från några ytterligare an språk, skulle regeringen kunnat visa de deltagande för denna framställning, som den då skulle ingifvit. Men nu kunde kejsaren endast anse det som en direkt personlig förnärmelse, om lagstiftande församlingen besvarade framställningen på annat sätt än att öfvergå till dagordningen. Skulle emellertid mot all förväntan församlingen icke dela denna uppfattning; skulle den vara benägen att gå in på det framställda förslaget, så skulle regeringen finna sig i den beklagliga nödvändigheten att göra bruk utaf sin rättighet att upplösa törsamlingen. Den ton, i hvilken justitieministern afgaf denna förklaring, lärer varit så energisk och bestämd, att den, som det försäkras, gjorde djupt intryck på medlemmarne af utskottet. Resultatet blef ock, att utskottet med 8 röster mot en (Gustave Fould) beslöt att — i enlighet med regeringens önskan — föreslå, det lagstiftande församlingen icke måtte fästa afseende vid petitionen, utan helt enkelt öfvergå till dagordningen. Thiers säges vara mycket förbittrad öfver de orleanska prinsarnes sednaste steg, och han lärer betecknat deras bref som ett ,,pojkstreck, Den 30 Juni förekom i lagstiftande församlingen en mycket liflig debatt angående den af krigsministern förelagda utskrifningslagen, i hvilken kontingenten för innevarande år är bestämd till 90,000 man, d. v. s. 10,000 mindre än den styrka, som ursprungligen är bestämd. Från vensterns sida uppträdde Garnier-Pages och Jales Favre mot den föreslagna kontingenten såsom — under nuvarande förhållanden — öfverdrifven, och begge talarne förnyade de radikalas ofta framställda anspråk på armåens reduktion, förkortad tjenstetid, allmän afväpning, m. m. Regeringens ståndpunkt försvarades af krigsministern, Ollivier och — Theirs. Marskalk Leboeuf framhöll, att Frankrikes politiska mission i Europa icke medgaf någon förminskning af armens effektiva styrka, samt att det redan genom dess nedsättning med 10,000 man hade gifvit exempel på beredvilligheten att afväpna, hvilket destovärre icke blifvit efterföljdt af de andra stormakterna. Thiers erinrade om, att freden vore upprätthållen, emedan Frankrike vore rustadt och starkt; fransmännen borde i den föreliggande frågan icke svika sin pligt som goda patrioter. Mot Jules Favre, som anföll hela den franska militärorganisationen af år 1868 och fordrade nationalgardets återupprätande, anmärkte Thiers, att freden hvilale på tvänne vilkor: Frankrikes styrka och dess önskan om fred; hvad angick Preussen, vore det nödsakadt till en fredig politik för att draga Sydtyskland till sig. Ollivier förherrligade i ett längre al den kejserliga politik, som, genom att ngå förbund med friheten, hade uppnått plebiscitet, hvilket tör Frankrike varit en ika stor seger, som Sadowa varit för Preussen. Några aktstycken angående utrikespolitiken hade regeringen ej att ramlägga, enär det icke förelåg någon råga, som hotade Europa med någon fara, och enär alla kabinetter voro eniga om wprätthållandet af traktaterna. I ett sednare möte har lagstiftande församlingen, som ett telegram meddelat, med stor plualitet antagit regeringens förslag. Det synes för öfrigt, som om utskrifningslagen — med hvilken diskussionen om budgeten örjats — har blifvit förelagd fortare än Pppositionspartiet väntat. Den 28 Juni om aftonen var den radikala venstern amlad i Rue de la Sourdiöre för att discutera budgetförslaget och fördela rolerna till den förestående debatten. Det eslöts då, att Garnier-Pages, Glais-Bizoin, irevy och Magnin skulle behandla de nre frågorna, under det Jules Favre skulle vålla ett längre föredrag öfver utrirespolitiken. Jules Ferry förbehöll sig att id detta tillfälle betrakta de utländska örhållandena äfven från en annan ståndpunkt. Som man härofvan sett, har Jules avre redan gjort en början i det sagda fseendet; hans , grand discours skall roligen följa vid behandlingen af utrikesninisterns budget. Glais-Bizoins förslag att upphöra med nvalidhotellets användande som hittills ar i princip blifvit antaget af den komnission, som haft att pröfva detsamma, ch hänvisadt till budgetkommissionen, )et föreslås, att de få återstående invallerna skulle utpensioneras, och den nu ör dem begagnade byggnaden på annat ätt användas. ENGLAND. I öfverhuset råder f. n. stor oreda. Marisen af Salisbury har börjat uppträda om chef för torypartiet, och synes såledeg