Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1870, sida 2

Idet kunnat komma allvarsamt i fråga för dem att täfla på utlandets försäljningsplatser. Besann sig näringsfliten i Elfsborgs län uti d.nna kategori? Skulle de vätnadsartiklar och andra husslöjdens alster, som tillverkas i de bekanta fabriksdistrikterna i närheten af Borås, kunna med framång täfla på den utländska marknaden? Besvarades denna fråga med ja, borde åtgärder vidtagas för att åt denna industri öppna det vidsträcktare fältet, i hvilket t fall förslag förelägo rörande upprättande si Sveriges större handelsstäder af permanenta expositioner eller handelsmagasiner, :hvilka sedermera kunde utsträckas till Paris, Berlin och kanske ännu flera främmande platser. Den för sitt läns välstånd så varmt suitälskande landshöfdingen, grefve Erik Sparre, trodde på denna möjlighet, och för att derom öfrertyga äfven andra, har han velat åstadkomma en industri-exposition i Borås, hvilken skulle fullständigt I framställa Elfsborgs läns tillverkningar, I med särskild hänsyn till väfnaderna. Det är denna exposition, som egt rum i dessa dagar och som ännu pågår. Borås samhälle har varit lifligt upptaget af anordningarne derför och har med den vanliga svenska völviljan och gästfriheten emottagit den stora mängd främlingar, som samlats hit från skiljda orter, för att taga de utställda industrialstren i betraktande. Det tal, hvarmed grefve Sparre öppnade detta möte och hvilket det fägnat oss att kunnat återgifva i gårdagens blad, egde många förträffliga, ja glänsande momenter. Den ärade talm har ställt sig häri på den höga ståndpunkten att betrakta industrien som ej blott en ekonomisk sak, utan tillika en kulturens, civilisationens sak, och han har haft rätt i att hon det är. Vi tro ock att den utställning, som förevar, skall en gång bekräfta grefve Sparres mening, derest det lyckas honom att kunna en gång hänTy det lider intet tvifvel, att ju man skall en gång i dessa trakter, kanske redan om ett tiotal år, visa tillbaka på 1870 års industriexposition såsom ett utvecklingsstadium, gått framåt. på den fremmande marknaden, eller ens för dem anordna offentliga försäljningslokaler i Sveriges större städer. Med undantag för 6 åa 7 sabrikers alster, skall man icke, efter vårt förmenande, kunna med något hopp om framgång realisera en sådan plan, n. b. för närvarande. Hvad nemligen angår väfnaderna, som äro här hufvudsaken, sakna de tvenne vigtiga egenskaper för den vidsträcktare afsättning, som här afses: moderna mönster och den slutliga fulländningen, detta finished, som ligger i den högre apretyren. Fabrikerna i dessa trakter hafva också ej blifvit anlagda härför. De tillverka tyger, som inträngt i den inhemska konsumtionen genom hufvudsakligen gårdsarihandeln, och denna ,,bome-trade har gifvit dem full sysselsättning och varit länge så lönande, att fabrikanterna icke funnit skäl deri göra någon ändring. Den försvagade inhemska afsättningen skulle måhända, om svårigheterna länge fortfarit, hafva nödgat en och annan fabrikant att begynna andra och högre tillverkningar, men detta förhållande synes hafva så förändrat sig, att beställningar nu icke kunna på flera månader effektueras. Och när så är, lärer man näppeligen låta förmå sig att lemna de gamla bjulspåren. Man skall göra det så mycket mindre som våra fabrikanter, i allmänhet mycket förmögna män, äro sjelfve fast öfvertygade om deras tillverkningars förträfflighet. Och detta beror helt enkelt derpå, att de hafva så få tillfällen att göra jemförelser. En man, som icke sett den konstnärliga taflan, är förtjust i den medelmåttiga, som ban haft länge hängande på sin vägg. Den gamle handtverkaren, som under många ir gjort samma goda och solida arbete, kan ej fördraga de nya former, som uppkommit efter hans lärotid; de äro i hans ögon lyx och flärd. Så prisa vi de ,soida svenska handväfnaderna, okunniga om att prydlighet och nyhet icke utesluta soliditeten. Det fanns också i Borås utställninsar, som visade att fabrikanterna följa ned sin tid. Vi nämna särskildt läderwbeten från Venersborg och glasarbeten rån Limmared jemte åtskilliga syperba noleskins och andra väfnader från Borås och Rydboholm. Men såsom regel gällde let, att man icke tillverkade andra savisa till densamma såsom bevis på huru mycket vi ifrån denna tid utvecklat oss. som vittnar om huru mycket man derefter Deremot lärer denna utställning näppeligen gifvit något stöd åt de hysta förhoppningarne, att vi med dessa artiklar, i allmänhet taget, skulle kunna uppträda! .—U————— 5 — —— ——— — — — — — 206 — 1 1. Q — —-— f Å Si st lä je 2 hi fc ti