Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1870, sida 2

Fran Finland. (Bref till IIandelstidningen.) Helsingfors d. 25 Juni 1870. Jag sänder här ett profstycke öfver cen surens verksamhet i vårt land, hvilke klarligen visar af hvilken slags patriotism denna institutions handhafvare äro lifvade Såväl Helsingfors Dagblad som Ilufvudstadsbladet hafva hvar i sin tur blifvit indragna, emedan de förnekat Finlands andel i det tiggeri inom Ryssland, hvilket landets generalguvernör, grefve Adlerberg föranstaltat till törmån för en af honom stiftad förening till skydd för värnlösa barn i Finland, för hvilken han sjelf är ordförande och till hvilken han efter eget val kallar ledamöter. Helsingfors Dagblads af censuren indragna artikel, af hvilken jag lyckats skaffa mig en afskrift, har följande ordalydelse: .På hvarje individ af ett folk, hvilken kommer i beröring med andra nationer, ställer man med rätta en pretention att i sitt uppträdaude taga hänsyn till det folks nationalära, hvilket han tillhör. Ty om det visserligen är sannt, att ett folk ingalunda är ansvarigt för dess enskilda individers görande och låtande, så kan det dock aldrig undvikas, att ju ej dagern, hvari den enskildes uppträdande ter sig, ständigt i någon mån saller tillbaka på den nation, han tillhör samt i viss grad representerar. Att i sitt förhållande till främmande folk icke kompromettera nationens anseende är derföre en pligt, som med skäl anses åligga hvarje medborgare tillhörande densamma. Denna pligt är visserligen icke af någon juridisk art: den nation, den enskilde personen tillhör, bar ingen laglig makt eller möjlighet att tvinga honom till dess uppfyllande, och den främmande nationen har ingen rätt att göra nationen ansvarig för hans handlingar och uppträdande. Den ir endast af moralisk natur, så mycket mera som den oftast hänför sig endast till taktfrågor och annat dylikt. Men desto större obligation åligger det hvar och en att af sig sjelf söka uppfylla densamma. Och isynnerhet har man rätt atti detta afseende hysa anspråk på sådana persoher, hvilka genom sin ställning på något mera allmänt sätt kunna komma att anzes såsom representerande landet, särdeles lå det gäller uppträdande intör sådana rämmande folk, hvilka icke hafva tillräckig kännedom om den andra nationen samt lerigenom icke förstå att åtskilja hvad