Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1870, sida 2

ker än sådana som, sedan en följd af år tillbaka, blifvit erkända inom den inhemska konsumtionen hos den mindre anspråksfulla delen af befolkningen. Denna är i allmänhet konservativ — det visar denna ,,home-trade i alla länder — och fabrikanterne hafva sålunda icke baft någon anledning att beakta den nyare tidens företeelser. Vi hafva, med anledning häraf, kommit att tänka på en sak, som hittills blifvit förbisedd. De svenska industriexpositionerna hafva allt hittills uteslutit alla främmande artiklar; endast tillverkningen af landtbruksredskap har derifrån utgjort undantag. Genom denna exklusivitet hafva fabrikanter och andra näringsidkare saknat tillfälle till jemförelse mellan andra länders tillverkningar och sina egna. Månne ej detta ländt just oss sjelfva till mehn? Vi tro detta så mycket mer som den höga ståndpunkt vår redskapstillverkning uppnått torde i väsentlig mån vara vunnen genom det tillfälle denna fabrikation egt att på de svenska utställningarne se främmande modellredskap. Det vore således allt skäl, antaga vi, att vid blif. vande utställningar, t. ex. vid den i Göteborg nästa år, ett departement upplätes äfven för utlandets industrioch handtverksarbeten på sådana områden, der vi hafva föredömen att hemta för vår egen näringsflit. Om sålunda de i Borås utställda fabriksalstren icke voro i allmänhet egnade att underhälla förhoppningen om utländsk afsättning, så gäller detta i ännu högre grad om den egentliga husslöjden. Ilär voro de utställda arbetena i hög grad antiqvariska, egande ej ens alltid prisbillighetens förtjenst. Och likväl anse vi, att den traditionella yrkesskicklighet, som häraf representeras, är ett kapital, som bör väl vårdas. Men det bör tillika förkotras. Och så kunna vi ej annat än högt loforda de bemödanden länets slöjdförening ådagalagt att utveckla denna yrkesskicklighet förmedelst anskaflande af nya modeller samt åvägabringande af ritundervisning dels i Borås teckniska skola, dels i länets folkskolor. Denna intressanta och vigtiga sak tarfvar dock sin särskilda utredning, och här måste vi nu sluta, med uttalande af den förhoppning, att om äfven den utställning, hvarom här blifvit ordadt, icke uppfyllt sitt närmaste syfte och löfte, så skall den likväl vara ett vigtigt utvecklingsstadium i ej blott ortens, utan hela vårt lands näringsflit. Mer än en af deltagarne skall hafva lärt sig inse, att man har ännu mycket att lära, och detta är första steget till kunskap. Det är, såsom grefve Sparre yttrade, en association af krafter, som här erfordras, nemligen af intelligensen, kapitalet och arbetet, och med ett tillägg af ännu en kraft, kanske den vigtigaste: bildning. Må dessa krafter stärkas; må de förenas och samverka, och Sverige skall blifva hvad det är kalladt att blifva: ett hemland för den högsta näringsflit.