Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1870, sida 3

Jernvägsolyckan på Stora nordbanan i England. I vårt sednaste Torsdagsnummer meddelade vi en telegrafisk underrättelse om en stor olycka, som natten mellan föregående Mändag och Tisdag inträffat på Stora nordbanan i England. IIitkomna engelska tidningar innebålla utförliga berättelser om denna ohyggliga katastrof, som, dess bättre, icke framkallades genom försumlighet eller bristande omsigt. Förloppet af den hemska tilldragelsen beskrifves sålunda: Ett lusttåg med passagerare från Yorkshire, lemnade King Cross station i London omkring kl. 9 på aftonen den 20 dennes för att återföra de lustresande till deras hemorter. Ett godståg från Doncaster lemnade Retford station kort efter midnatt, och kl. half 2 natten mellan Mändagen och Tisdagen skulle de båda tågen, det ena gående norrut, det andra söderut, ha gått förbi hvarandra ett litet stycke söder om staden och stationen Newark på Stora nordhanan. Men då godstäget kommit en half engelsk mil söder om nämnda stad, inträffade ett missöde, som hade förfärliga följder. En axel på en af vagnarne sprang nemligen af alldeles invid hjulet, och denna vagn jemte flera andra kastades ur spåret och in på den andra linien samt stängde den fullkomligt. I detta ögonblick — för sent för att en sammanstötning skulle kunna undvikas, för sent för att man skulle ha hunnit klara vägen — kom lusttåget rusande in på de i vägen stående vagnarne. Nu följde en förfärlig scen. Passageraretågets lokomotiv kastades långt ur spåret, flera passagerarevagnar krossades i spillror och 15 passagerare samt lokomotivföraren dödades ögonblickligen eller dogo nästan genast i följd af erhållna skador. Många skadades dessutom mycket illa, andra mindre, och man kan ännu ej säga, huru många af de förstnämuda komma att tillfriskna. Liksom vid en annan stor olycka i samma trakt för några år sedan voro de dödade och de skadade lustresande, som återvände hem i packade vagnar, och de glada resenärernas drömmar om hem och värner förbyttes i fasa, ängslan och död. Som ofvan nämnts, kan ingen försummelse sö gas ha vållat den förfärliga olyckan. Tägen voro på sina rätta spår, och mellan axelns afspringande, vagnarnes urhoppande och lusttågets ankomst var tiden så kort, att man icke en gång hann att ge en stoppsignal. Om lusttåget hade kommit en enda minut sednare, eller det andra en minut förr, kunde axelns afepringande möjligen icke haft andra följder, än att en vagn blifvit skadad och en halftimmes arbete behöfts för att klara banan. Om, å andra sidan, lusttåget, såsom dylika tåg vanligen bruka, hade försinkats, skulle man hunnit klara banan och de fullpackade vagnarne skulle ha ilat förbi det ställe, som en stund förut hade