Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1870, sida 2

den an och som skall veta att häfda sin plats bland verldens bildade folk. Detta är vår underdåniga och innerliga bön. Vi framhärda etc. Petitionärerne uppgilva, att de orepresenterade utgöra omkring 36 af svenska folket, men då lära de väl taga till god del qvinnor och minderåriga med iberäkningen. I öfrigt böra de ej glömma, dels att af de personer, som ega valrätt till riksdagsmän, knappt en tredjedel eller fjerdedel vid sednaste riksdagsmannaval begagnat sig af denna sin rätt, oaktadt rösttten varit lika och omedelbar; dels att många röstberättigade numera verkligen representera dem, som ännu sakna rösträtt. Ett hufvudsakligt skäl för rösträttens utsträckning ligger deri, att dertill behörige och lämplige personer blifva tillbakasatta vid valet af riksdagsmän. Men häröfver har man ännu icke haft anledning att klaga, eller åtminstone hafva sådana fall varit mycket sällsynta. Det är dessutom ingalunda gifvet, att icke samma sak kan inträffa äfven med den fullt utsträckta valrätten. Det torde alltså blifva ganska svårt för dem, som ifra för en ny reform, att uppgifva namnen på förmågor, hvilka valmännen under närvarande förhållanden icke velat göra landet till godo. Är detta fallet, och är det verkligen så, att valdistrikten hafva i allmänhet valt sina dugligaste män till riksdagsmän, så! veta vi ej hvad man skulle vinna med rösträttens utvidgning, men kunna ej vara blinda för hvad dermed skulle vedervågas. Detta gäller likväl rösträttens utvidgning så långt som petitionärerne fordra, eller ill hvarje medborgare, som fyllt 21 år, fattighjonen ej ens undantagne. En annan sak är att sänka det närvarande ,,strecket t. ex. till 500 å 600 rdrs inkomst, hvilket vi, för vår ringa del, yrkat från den första stund, som det nya representationsförslaget framlades. Men derunde vilja vi ej gå, ty den man, som icke för mår i vårt land förvärfva sig för sin egen och de sinas existens 500 rdr om året, må ock, intilldess han det kan, försaka att utöfva den politiska rösträtten. Ingen man kan, med denna inskränkning, anse sig vara tillbakasatt, ithy att hans rösträtt ligger i hans egen hand, derest han vill anstränga sig derför. En sådan sporre kan väl vara nyttig någon gång. Petitionärerne fordra för hvarje myndig man ,hans andel äfven af representationen inom kommunen. Menas härmed lika rösträtt inom kommunen för alla män, som hunnit till 21 år, så är förslaget alltför omoget. Vore det fråga om val — välan, då kunde man tänka på saken; men gäller det lika rösträtt äfven i fråga om direkta beslut, deribland beträffande en kommuns utgifter, så skall helt visst den behållna befolkningen både i staden och på landsbygden deremot protestera, trots alla folkmötens beslut. Hvad petitionärerne anföra i fråga om den indirekta beskattningen biträda vi, och anse att denna sak bör framför allt beaktas vid den tullagstiftning, som afser s. k. ,skydd för vissa tillverkningar inom landet. Må tolket inse, att det verkligen är en skatt, som de betala till dessa näringsidkare. Då lärer man väl ock skola akta sig för att betala 4 millioner rdr i årlig skatt åt ett litet antal hvitbetssockersabrikanter. Kunna folkmötena upplysa den allmänna meningen rörande dessa och andra ekonomiska frågor, skulle de gagna betydligt mer, än om de agitera politiska reformfrågor, hvilka lyckligtvis icke hafva för tillfället någon praktisk vigt.