Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1870, sida 2

— Göteborg den 29 Juni, Vi meddela i dag den på det i går omtalade folkmötet å Lidingön nära Stockholm antagna petition till regeringen, beledsagande densamma med några betraktelser. Petitionen var af följande lydelse: Genom representationsförslagets genomförande har E. M:t gifvit ett storartadt bevis på, huru E. M:t nitälskar för folkets väl. Nägot vidare kunde icke då vinnas, men vi våga i all underdånighet boppas, att E. M:t äfven behjertar det läere folkets rätt att utföra sin talan både vid riksagen och inom kommunen. De orepresenterade utgöra omkring 5 af det svenska folket. De skäl, hvarpå vi grunda våra anspråk på delaktighet i val för de, båda anförda kategorierna, äro följande: 1:o att skatt är skatt, ehvad den uppföres på debetsedeln eller tages ut indirekt. En summa af omkring 13 millioner rdr erlägges årligen dels till staten, dels till kommunalmyndigheterna för bränvin. Denna summa utgår till 58 af de orepresenterade eller lägsta. En tull af omkring 15 millioner rdr är lagd på kaffe, socker och andra s. k. nödvändiga förbrukningsartiklar. Denna skatt erlägges också, åtminstone till 8 eller 24, af de orepresenterade. När härtill kommer, att dessa, i likhet med de representerade, betala skatt efter första artikeln, så synes att dessa draga omkring halfva skattebördan; 2:0 att när vidare i betraktande tages, att de orepresenterade utgöra omkring 6 af de värnepligtige, som i en framtid ofelbart komma att tagas i anspråk för landets försvar, och då den tid, som åtgår i och för vapenöfningar, har ett stort penningvärde, så inses lätt, att alla dessa uppoffringar rättvisligen icke kunna göras utan motsvarande rättigheter. Sådana har äfven det lägre folket i vårt grannland Danmark, till en ganska betydlig del, äfven i Norge, hvarför vi fordra, såsom en gärd af den sullkomligaste rättvisa, likställighet med Danmark; i hvilken riktning ock det norska folket för närvarande sträfvar. De skandinaviska länderna befinna sig i en mycket ogynnsam belägenhet till s. k. äregiriga grannar. Skall Skandinavien för framtiden kunna bevara sin fribet och sjelfständighet gentemot dessa, så fordras här såsom i det lilla Schweiz att hela folket icke allenast är vapenöfvadt, utan ock villigt att uppoffra sig för densamma. Men huru kan man fordra sådant af de 09, som man hittills ansett böra hafva blott skyldigheter, men inga rättigheter. Skola de med kraft och lust strida för sitt lands sjelfständighet, så böra de åtminstone veta med sig, att de hafva något, om än aldrig så litet, att kämpa för, då det i motsatt fall kan göra dem detsamma, om de stå eller falla. Vi anhålla derför i djupaste underdånighet hos E. M:t om ingenting annat än hvad som ligger i hela landets välförstådda intresse, hvilket väl ock måtte vara konungamaktens, nämligen att blifva förhjelpta till att komma i åtnjutande af vår tillständiga och oafhändiga rätt. Det första vilkoret härtör är, att åttahundra riksdalerstrecket tages bort, och att hvar och en svensk medborgare som fyllt 21 år och icke förverkat medborgerligt förtroende må få anses såsom politiskt myndig person och erhålla sin andel af representationen, såväl i staten som inom kommunen. Sker ej detta, så är nationen söndrad i två mot hvarandra fiendtliga läger, af hvilka det, som är under det nämnda strecket, är det ojemförligt starkaste. , Hvart och ett rike, som är söndradt mot sig sjelft, varder förödt, och hus faller på hus, säger skriften; något, som här tör hafva tillämplighet. Det är icke vår afsigt att uttala något, som kan hafva utseende af hot att med våld tillegna oss hvad som bör tillkomma oss, utan endast att bönfalla om att erhålla detsamma på petitionens fredliga väg. vEnighet ger styrka, och denna kan landet mer än väl behöfva, om det skall kunna i farans stund försvara sin frihet och sjelfständighet samt den andliga och materiella utveckling, som hittills är vunnen och, med Guds hjelp, hädanefter ytterligare skall vinnas. Före år 1865, som börjar en ny era i landets politiska utveckling, var nationen delad i fem särskilda läger, som stodo mer eller mindre fiendtligt emot hvarandra; det första hade stora rättigheter men så godt som inga skyldigheter; det andra hade större rättigheter än skyldigheter; det tredje hade rättigheter och skyldigheter, som temligen noga uppvägde hvarandra; det fjerde hade få rättigheter, men många skyldigheter; det femte bade många skyldigheter, men ingen enda rättighet, om ej den, att tiga, lida ech dö. Nu äro dessa fom partier i så mätto förenklade, att de utgöra blott tvenne. Nådigste konung! Värdigas undanrödja den skiljemur, som delar nationen i tvenne delar, och vi skulle blifva ett enigt och starkt folk, som tryggt kan se framti