NILS BOSSON STURE.) Historisk Roman i tre delar L. gene SmnanEn plötslig förskräckelse målade sig i Broddes ögon vid nämnandet af marskens namn, och Nils, som trodde sig förstå anledningen dertill, skyndade att tillägga: — Frukta icke, Brodde .. du bar handlat, som en tapper karl egnar, jag skulle hafva gjort på samma sätt som du, och du skall blifva en af marskens böfvidsmän, det vill jag gå i god för... Var blott lugn, så att dina sår blifva snart läkta. Ett skimmer af tillfredsställelse spred sig i Broddes ögon, och Nils lutade sig ned öfver honom, läggande den ena handen på hans skuldra. — Redelig tack skall du hafva för den striden, Brodde, redelig tack! Brodde slöt tillsammans ögonen, liksom om han ej kunnat fördraga det ljus, som vid dessa den käre ungersvennens ord strömmade in i hans ) — Tack! — frammumlade han — tack, herr Nils. — Tala icke! — uppmanade Nils — tala icke, när vi träffas åter, kunna vi talas vid desto mera. Men Brodde lät icke säga sig, Han hemtade sig efter den rörelse, han känt, och så gjorde han en åtbörd, som om han velat lyfta den ena handen, hvilket åter vållade den häftigaste förskräckelse hos den gamle falkenären. Örtesvennen, såsoin han kallade honom, hvilken skött om Brodde, örtesvennen hade strängeligen förbjudit Brodde den ringaste rörelse med hand oller fot och äfven så CA IT TI Non 145