toriska religionsundervisningen i skolorna I England, der religionsundervisningen i hemmet inom många klasser af befolkningen är högst obetydlig, eller t. o. m. icke alls förefinnes, måste denna grundtanke i förslaget naturligtvis väcka ganska stora betänkligheter. Många vigtiga invändningar ha ätven blifvit gjorda från konservativ sida, och dessa ha så vunnit den allmänna meningen för sig, att regeringen sjelf synes betänka sig och har äfven företagit så stora förändringar uti det ursprungliga förslaget, att det knappt mera kan igenkännas. ,Times klandrar mycket denna hållning hos ministören och säger, att sjelfva principen i förslaget blifvit komprometterad; men , Times medgifver på samma gång, att det ursprungliga förslaget ,icke öfverensstämde med nationens vanor och seder. Den liberala , Daily News förebrår Gladstone, att han i denna sak gått för fort, hvilket är ett stort fel i det konservativa England. Det faller af sig sjelft, att torypartiet efter bästa förmåga begagnar sig af ministerens ställning i denna sak för att — om möjligt — få förslaget förkastadt och ministeren störtad. Förhandlingarne i underhuset om förslaget inleddes genast med en bestämd opposition, i det en af de mest betydande representanterna för dissenters i underhuset, Richard, f.d. prest, uppställde ett motförslag, hvilket dock, som ett telegram meddelat, blifvit förkastadt. Charles Dilke understödde Richards förslag och framhöll nödvändigheten af skoltvånget. Af oppositionen talade Gathorne Ilardy så väl mot regeringens som emot Richards förslag. Han uppträdde som förklarad anhängare af det konfessionella systemet och anmärkte, att då han icke kunde vinna en fallkomligt fri religionsundervisning, ville han hellre ha det konfessionella systemet än regeringens förslag, som , endast utmärkte sig genom sin totala brist på system. Understatssekreteraren Forster förklarade, at: regeringen icke kunde göra flera koncessioner, och uppmanade underhuset att icke fästa sig vid mindre betydande skiljaktigheter, utan understödja regeringen i dess sträfvan att aslägsna de väsentligaste hindren. Universitetet i OÖxford cröerade i Onsdags under de vanliga högtidligheterna en hop hedersdoktorer i rättsvetenskapen, bland andra hertigen af Richmond, som är chef för torypartiet i öfverhuset, och hvilken helsades med stort bifall af de konservativa oxfordianerna. Bland hedersdoktorerna var äfven finansministern 1—