Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juni 1870, sida 1

dande behandling, asfstyrkt förslagets antagande. Det föreligger nu utförliga meddelanden om mötet den 20 dennes i lagstiftande församlingen. Efter det tal, som Mony höll, och som icke väckte några särdeles sympatier, reste sig utrikesministern, hertigen af Gramont. Eyär det var det första längre tal, han höll i församlingen, uppläste han en del deraf. Hans tal blef mycket väl mottaget; i synnerhet väckte hans polemik mot grefve Bismarck stort bifall. Den nordtyske förbundskanslern hade nemligen i nordtyska parlamentets möte den 25 Maj yttrat: ,,De skäl, som förmått regeringarne att förorda understöd åt S:t Gotthards-banan, äro till en del af så ömtålig natur, att jag vill bedja Er fritaga mig från att offentligen upprepa dem. Hertigen af Gramont yttrade sig väsendtligen sålunda: ,Besvarandet af den fråga, som blifvit framkallad genom hr Monys interpellation, har af mig blifvit uppskjutet några dagar för att gifva den allmänna meningen tid att diskutera saken från olika sidor, samt att gifva densamma sin rätta betydelse. Denna tid har icke varit förspilld. Frågan har blifvit belyst genom pressen, och då det äfven är min uppgift att bidraga till att framställa den i sitt rätta ljus, tackar jag Er, som sålunda varit mina medarbetare. Jag vänder mig först till den politiska delen af frågan. Lagstiftande församlingen förstår lätt, att jag här måste vara försigtig. Jag vill nemligen ingalunda följa det exempel, som är lemnadt från annat båll (Bismarck), i det jag appellerar till Edra patriotiska känslor. Hos Er, mina herrar, skulle en sådan appell vara öfverflödig! (Lifligt bifall.) För oss är denna fråga icke af så ömtålig natur, att den ej kan offentligt behandlas; Jag behöfver, Gud vare lof, icke taga min tillflykt till hemlighetsfulla antydningar och förtiganden. Hvad jag beder Er om, är mycket enkelt: att låta andra göra, hvad vi icke skulle betänka oss på att göra, så vida våra intressen manade oss dertill. (Bifall.) I hela denna sak är det intet, som kan sätta oss i rörelse, eller oroa oss. Det är, i mina ögon, tvertom en naturlig utveckling af den normala förbindelsen mellan folken, och detta bör uppmana oss att följa med i en motsvarande utveckling. En af de vigtigaste punkterna i politiskt afscende är, att Schweiz neutralitet är fullkomligt garanterad. Af en skrifvelse, som jag har framför mig, framgår än ytterligare, att de schweiziska auktoriteterna skola bevilja andra associationer, som ha nödiga penningemedel, motsvarande koncessioner och fördelar. Man skall måhända invända, att Schweiz ej är starkt nog för att sjelft beskydda sin neutralitet. Schweiz har icke många soldater, men naturen kommer det till bjelp, och vi veta af historien, huru detta lands stolta söner veta att begagna sin natur sig till nytta. Men skulle det otroliga inträffa, att Schweiz neutralitet blefve hotad, skulle då icke vi försvara densamma? (Långvariga bifallsrop.) Men jag vill icke uppehålla mig vid hypoteser, som måste synas omöjliga; jag vill endast uttala min erkänsla för den öppenhet, hvarmed regeringen i Schweiz uppträdt i denna sak. Denna regering bar ådagalagt stor duglighet genom att draga sina grannars kapitaler till sig, utan att likväl bringa sin sjelfständighet i fara. Om vi önska utvidgade förbindelser med Italien, bindrar ingen oss deruti. Det är mer än tillräcklig tid för att anlägga rivaliserande linier, samt att förskaffa oss alla deraf kommande fördelar. Fullbordandet af jernbanan öfver S:t Gotthard skall fordra 15 a 16 år och skall kosta 200 å 220 mill. fr., hvaraf knappt 78 mill. äro tillförsäkrade af de resp. staterna. Italien sjelft har — efter hvad vår ambassadör i Florens meddelat mig — uppskjutit ratifikationen af konventionen till nästa år. Det säges, att steg blifvit tagna för att förmå grefve Daru och Buffet att ånyo inträda i kabinettet. Budgetkommissionen påyrkar, att lönerna till medlemmarne i conseil privå skola indragas. Statsrådslönen skulle bestämmas till 25,000 fr., hvaremot regeringen måst gå in på att förminska antalet af medlemmarne i statsrådet. Krigsministern har afstått från de 30,000 fr., som han haft till representationskostnader. Budgetkommissionen påyrkar, att detkejserliga gardet skall förminskas, hvilket äfven krigsministern säges hafva medgifvit. Efter Clement Duvernois har Auguste Vitu öfvertagit ledningen af , Peuple francais. I en artikel, med hvilken Vitu der öppnat sin verksamhet, yttrar han, det han uppfattar plebiscitet som en ,,statsaktion, hvilken har samma betydelse som de allmänna valen, och utvecklar, i afseende på de konstitutionella theorierna, att ministeren handlat klokt uti att förklara, det den ej kan tillråda kejsaren att upplösa lagstiftande församlingen, hvilket påyrkats af den yttersta högern och venstern. I denna artikel heter det än vidare: I alla konstitutionella stater blir en upplösning af den valda representationen städse betingad at en föregående kris, d. v. s. af en uppenbar, desinitiv, ohjelplig oenighet mellan kabinettet och TTT SEE SURT TEN SLL — e i sitt rum tillsade han Nils att genast