Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juni 1870, sida 1

UTRIKES. TYSKLAND. Hertigens af Gramont kritik öfver grefve Bismarcks yttranden i nordtyska parlamentet har väckt stort misshag hos ,, Nordd. allg. Zeit. Denna ministeriella tidning yttrar: Man måste beklaga, att den fransko utrikesministern — som det vill synas, på grund af ett missförstånd — inledt sina eljest så förståndiga och lugnande yttranden med ett anfall på förbundskanslern, med anledning af dennes förklaringar den 25 Maj. Hertigen af Gramont synes i dessa förklaringar hafva funnit en eggelse af den tyska patriotismen och en hotelse mot Frankrike, då de i verkligheten endast voro en hänvisning på det vänskapliga förhållandet mellan Nordtyskland och Italien. En sådan hänvisning var ganska naturlig i det ögonblick, då man beredde sig att underteckna en traktat med denna makt. Den omständigheten, att hertigen af Gramont i det nämnde mötet för första gången efter sin utnämning till utrikesminister höll ett längre tal, gör måhända detta yttrande mera i ögonen fallande, än det eljest skulle vara. Då såväl utrikesministern som handelsministern, med afseende på den kommerciella sidan af saken, framhålla, att banan öfver S:t Gotthard icke skulle komma att konkurrera med de franska banorna, utan endast med de österrikiska öfver Brenner och Sömmering, så hysa de i detta asseende större bekymmer, än det hyses af Österrike sjelft. ÖSTERRIKE. Den i April utnämnde krigsministern, baron Widmann, har den 21 dennes tagit afsked, utan tvifvel med anledning af de ilskna anfall, som pressen riktat mot honom. Ett telegram meddelar, att grefve Potocki ämnar ad interim öfvertaga krigsministeren. Med den förre kultusministern Stoemeyer lära underhandlingar vara öppnade om återinträde i kabinettet. FRANKRIKE. Man torde påminna sig, att det den 17 dennes af markis Pirå i lagstiftande församlingen inlemnades tvenne förslag angående den exilerade bourbonska konungafamiljen. Det ena förslaget gick ut på, att begge linierna, den yngre (orleanska) och den äldre, skulle få rättighet att återända till Frankrike samt återfå sina på sin tid konfiskerade gods: det andra bestämmer, att prinsessan Clementine af Orleans (Ludvig Filips dotter, gift år 1843 med hertig August af Sachsen) och hertig August at Wirtemberg (gift med Ludvig Filips aflidna dotter Marie) skulle få sin lagliga andel af de orleanska godsen. De orleanska prinsarne ha tillställt presidenten i lagstiftande församlingen, Schneider, följande skrifvelse, som är ställd till nämnde församling: Mina herrar deputerade! Till Eder har blifvit ställd en uppmaning att upphäfva de undantagsförhällanden, för hvilka vi äro föremål. I afseende på denna framställning böra vi icke vara tysta. Alltsedan år 1848, under republikens regering, ha vi protesterat mot den lag, genom hvilken vi äro förvisade landet, cn lag, som framkallades af ett misstroende, som icke då var berättigadt. Icke heller sedan har denna åtgärd varit berättigad, och vi förnya derföre våra proteser inför landets representanter. Det är icke en nåd, som vi utbedja oss, utan en rättighet, som tillkommer alla fransmän, och som man beröfvat oss allenast. Det är vårt fädernesland, vi önska oss återgifvet, vårt fädernesland, som vi älska, som vår familj alltid tjenat på lojalt sätt, vårt fädernesland, som ingen af våra traditioner skiljer oss ifrån, och hvars blotta namn alltid kommer våra bjertan att slå; ty för den landsflyktige är det ingenting, som kan ersätta fäderneslandet. Twickenham den 19 Juni 1870. Ludvig Filip af Orleans, gretve af Paris. Frans af Orleans, prins af Joinville. Henrik af Orleans, hertig af Aumale. Robert af Orlears, hertig af Chartres. . Som man af ett telegram finner, har det utskott, som haft frågan till förbereSRS TT SIST WOK SEA ERE TRIST WARE T EEE