Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juni 1870, sida 2

som besökt honom i salkgården och som lät gan ska betänkligt för denne. — Sten! — ropade marsken med sträng röst Sten såg rädd ut och darrade i alla sina lemmar, ju närmare han kom sin blifvande herre. — Har du varit i falkgården? — Ja! — svarade Sten. — Har du fått falken i händer? Sten såg på falkenären, liksom om han velat, att denne skulle uppiysa förhållandet. Och denne, som var en bottengod man, skyndade att hjelpa den stackars gossen. — Nej, nej, stränge herre — sade han. — Han fick ej salken grå i händer... Han lemnade falkgården före mig, det var just som herrar och jungfruar lemnade dansen i rosendelund. Marsken besinnade sig en stund och såg derunder skarpt på Sten, hvilken gaf sig utseende af att nu finna saken fullkomligt klar. — Har du så icke haft falken i händer, den folken, som kallas falken grå? — Jo, det hafver jag! — svarade Sten. — Huru fick du honom och hvar lemnade du honom ifrån dig? Sten såg ännu en gång på falkenären, och denne var åter färdig att komma honom till undsättning. Men marskens ansigtsdrag blefvo allt strängare och strängare. Det var ej svårt att se, det ett hårdt straff väntade den olycklige, som vållat falkens stöld och flykt. Sten blef blek och röd ömsom. — Svara sjelf, gosse! — röt marsken till. — Jag fick honom af falkenären — genmälte Sten — och i hans händer lemnade jag nonom åter! — Och sedan har du icke haft falken grå i lin hand? — Nej! — svarade Sten. Med i detsamma han såg upp, såg han Nils 3ossons blick hvila på sig, och han rodnade häf