för att gå. — . Nej. — yttrade skolmästaren sjelfförnöjd — ,, Ers högvördighet doktorn och biskopen skall väl höra något i geografien också 2. ,Det vore förbåltt — blinkade Wejdeman med sina klippska ögon. — ,,Kom nu hit du, — pekade läraren åt vår hvithårige vän sedan gårdagen. — , Säg oss nu, hvar har du nordpolen samt öster, vester, söder och norr? — Pojken ställde sig midt på golfvet med ögonen fästade på detsamma. — , Detta så la vära pollen dä — och härvid tog han sig i näsan och vräkte hufrudet bakut, så att ögonen blängde i taket. Derefter tog han sig i örat och vände sig åt öster, vester och söder; till sist gaf han den framför honom stående kamraten en så väldig spark, att han tumlade mot närmaste vägg — ,å det der de ä allt norr då — sade den examinerade med triumferande min. Wejdeman skrattade, så att istermagen häfde sig. — , Men, min gosse, hvar har du lärt dig det? — ,,Jo, af honom der — svarade pojken tvärsäkert. Biskopen klappade gladlynt skolmästarn på axlen. — ,,Undervisningen är nog bra, men sättet är litet befängdt, sade biskopen, hvarefter han lemnade skolan och den förbluffade läraren. En bi-koloni på villovägar. D. N:r berättar: En bisvärm, i riktning från norr, kom i Fredags flygande Regeringsgatan framåt och gjorde halt utanför huset n:o 58, der den ,i klump slog sig ned på en gaslykta. Att dessa , hyggliga landtbor snart lockade nyfikna åskådare är klart, men man nöjde sig ej länge med att se, utan ville också känna, och detta lyckades alldeles förträffligt, ty då biklumpen på allehanda sätt oroades, började snart bien bita ifrån sig och det så grundligt, att många funno för godt att, stuckna öfver denna biens brist på tålamod, skyndsamt draga sig ur spelet. Bien funno, som sagdt, ingen ro i sitt första qvarter, ett vänligt anbud att hamna i ett uthängdt skynke afslogs, och de bröto åter upp samt foro kortaste vägen till Norrmalmsgatan, der de, ej långt från torget, hamnade på en annan gaslykta, som syntes dem för ändamålet lämplig. Äfven här gjordes vänliga inbjudningar att hamna i ett tryggare qvarter — i brist på annat erbjöd man ett dufslag — men icke ens detta smakade. Emellertid kom en trädgårdsmästare, biens egare och herre, springande med andan i halsen, en bikupa i famnen och en slef i handen, — han hade länge sökt sin förlorade skatt — och nu blef det slut på fribeten, i det att vår trädgårdsmästare helt lugnt öppnade bikupan och med slefven ,,sans fagcon öste sällskapet in i densamma. Amerikanskt beröm. Såsom ett prof på amerikanska tidningars sätt att berömma, meddela vi följande lilla utdrag ur en Louisianatidning: ,Då fröken Howson först visade sig, kände hvar och en sig tjusad af hennes klara ögon och älskliga ansigte. Men då hennes vackra, perllika tänder blottades, framsvällde en sådan kaskad af melodiska diamantdroppar, att huset tycktes dränkt i ett skum af harmoni, sådant man kan föreställa sig skulle uppkomma at ett Niagara, sammansatt at eolsharpor. Pinus cembra. Finska senaten har, jemte meddelad föreskrift att inom kronans skogar i skilda delar af landet törsök skall göras med kultur af den siberiska cembratallen (Pinus cembra), tillika medgifvit att till enskilda personer, som intressera sig för odling af nämnda trädslag, grobara frön af detsamma finge utdelas, emot löfte endast att i sinom tid anmäla om det vunna resultatet. Giftermålsansökan. I Lunds Veckoblad läses följande annons: Frieri eller så kallad giftermålsansökan. Som jag undertecknad fyllt 60 år i sistl. Maj månad, och min hustru Bengta Jöns Dotter med döden aflidit den 24 December förlidet år, och efter sig lemnat en son, 13 år den 20 November detta år, så önskar jag att ju förr ju hellre ingå nytt giftermål; om någon ömbjertad och rättsinnad, med helsa och oumbärligt begrepp i våra lefnadsbehof, jemte villigt iakttagande i efterlefnaden af Katekesen och den heliga Bibeln, skulle vilja deri inträda med mig. Nöbbelöf i Juni 1870. Jöns Ingelsson. egare af 6 kappland brukad jord samt 6 binningars hus, sämre åbygnad på JA 3. Ofvanstående är grundadt på nedanstående Bibelspråk: 1 Mosebok 2: 18. Salomos predikare 4: 9, 10, 11 och 12 vers. Härmed ödmjukligen, vänligen och beskedligen. Hinder för import. I ,,Le Moniteur för den 16 Juni läses: Den parlamentariska utredningen upplyser ibland om ganska intressanta detaljer. Vid en af de sednaste sessionerna tillfrågades en m:r Larividre, modehandlare i Paris, om förhållandet med bomullsvaror, isynnerhet strumpor. Han afslutade sina upplysningar med följande ord: Vi kunna ej använda engelska strumpor i Frankrike, ty fransyskorna hafva vador, engelskorna deremot icke. Man kan söreställa sig. hvilket skratt denna upplysniog, som för de flesta af medlemmarne afslöjade ett alldeles nytt faktum, uppväckte! Och likväl, tillägger ,,Le Moniteur, är anmärkningen fullkomligt riktig: de engelska strumporna äro mycket smala, med långa fötter, och det är derföre de sitta illa på våra täcka fransyskor, som hafva små fötter och vador. En spökhistoria. Till? tidningen , Kalmar skritves: För omkring ett halft år sedan afled en hemmansegare i X socken, efterlemnande en ,,djupt sörjande maka. Makarne, som icke hade haft några barn, hade icke heller lefvat i något så särdeles godt förhållande till hvarandra, hvarför också den sörjande enkan med rätta truktade att ,,far skulle gå igen. Hennes aning blef också på följande sätt besannad. En vacker natt för någon tid sedan uppväcktes nämligen pigorna af ett förskräckligt ropande från gumman: Herre Jess, hjelp! Gubben är hemmal Ingen af pigornagvågade sig dock in. Tasslandet och prasssandet fortfor, isynnerhet nederst invid väggarne, uppför hvilka spöket med all makt tycktes vilja klättra. Under tiden hade gumman legat och läst sina böner, och slutligen började hon med ljudelig röst afsjunga psalmen n:o 64, med hvilken hon förut fördrifvit många spöken. Men ingenting halp. I stället för att bege sig på flykten började spöket att ,rumla om med gummans ,pjexor, likasom det hade velat säga: Se så, mor! Tag på dig pjexorna och följ med! Detta var för mycket. Gumman rusar upp ur sängen, ut i köket och upp i spiseln, der hon blifver sittande. Men olyckligtvis hade hon glömt att stänga köksdörren efter sig, hvarför också spöket följer efter och börjar sitt vanliga klättrande uppför väggen. Det tycktes hafva huimit ett stycke uppför, då — bom! Der ligger det i golfvet med ett doft ljud! Nu får enkan fötter under sig igen, rusar ned från spiseln och ut i köket, skrikande: Det är icke gubben, ty han viker hvarken för böner eller psalmer; det är hin onde lisslefvande!. Nu tändes ändtligen ljus, och hvad får man se? En stor igelkott, som smugit sig in, och som efter åtskilliga visitationer troligen hade kommit till den slutsats, att i ett hus, der allting går ,upp efter väggarne, der skall man ,taga seden dit man kommer.