Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juni 1870, sida 1

(skylten så noga angifver hvad som verkligen finnes i butiken. Utan all slags sjemförelse för öfrigt, vet man attt. ex. det stora sällskap inom katolska kyrkan, som kallar sig ,Jesu eget, just icke gjort sig kändt för att vandra i mästarens fotspår. Vare det långt ifrån hvarje allvarlig och fördragsam person att påstå, det Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen säger ett och menar ett annat: man bör tvärtom kunna vara förvissad att den verkar fullkomligt in bona side på grund af en uppriktig öfvertygelse; men man kan måhända icke vara lika förvissad derom, att stiftelsens verksamhet förmår fylla uppgiften —, Kristi rikes tillväxt, såvidt man med detta uttryck menar hvad som väl dermed bör menas: en i gerningarne uppenbarad lifskraftig religiositet och icke blott att man lyckats sälja så och så många tusen mer eller mindre enfaldiga, mer eller mindre fanatiska små skrifter, eller att man kan underhålla så och så många dussin kolportörer, af hvilka det stora flertalet icke synas hafva gjort sig reda för hvad ett verkligt apostlaembete betyder. Af frukten känner man trädet. Hvad har Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen hittills uträttat? Har detta sällskap med sina sedan stiftelsens början tryckta 4,869,000 böcker, med sina 11,000 exemplar af tidningen ,Budbäraren, med sina 100 resepredikanter, sin ganska systematiskt uttänkta organisation af reseombud och provinsombud, sin hierarkiska styrelse verkligen uträttat något för det sanna religiösa lifvet, det är för den högre andliga kulturen i landet? Åro menniskorna på de ställen, der stiftelsen utvecklat sin lifligaste verksamhet, i någon mån andligen bättre än på de orter, dit denna verksamhet ännu icke sträckt sig? Stiftelsen har vid sitt sednaste årsmöte, efter så många års verksamhet (den stiftades år 1856), icke kunnat uppvisa något sådant. Årsberättelsen tyckes ej ens, hvilket är det anmärkningsärdaste, bekymra sig om att försöka framlägga sådana resultat. Denna berättelse, hvilken för öfrigt visst icke är knapphändigt affattad, inskränker sig till meddelandet af stora siffror om de genom stiftelsens försorg tryckta och spridda böcker ock tidningar samt återger en mängd rapporter från sina kolportörer, men hvilka rapporter röra sig inom de allmänna frasernas område, utan att gifva oss några faktiska upplysningar om hvad rapportörerne verkligen uträttat. Hvad man får veta är t. ex. att stiftelsen föranstaltat en godtköpsupplaga i 5,000 exemplar af hrr Elmblads, Falks och Löwenhjelms ,,Proföfversättning af Nya Testamentet, i hvilken åtskilliga ord blifvit ändrade, så att ,,bättring blifvit ersatt med Sinnesändring och jrättfärdiggöra med orättsärdiga, hvilket visserligen kan vara af vigt vid bibelläsningen och hvars olika tolkning förut föranledt en schism mellan de troende, men dock svårligen är af den vigt, att det skulle på något verksammare sätt , befrämja Kristi rikes tillväxt. vidare får man veta att .Aktenskapet, en bok ötver alla äktenskapets förhållanden med ledning af Skriftens ord, blifvit öfversatt och utgifven i 3000 exemplar, att Pontoppidans ,, Samtal mellan några hoffröknar utgifvits i 2,000 exemplar, att julkalendern ,Frideborg fått sina 3,500 exempl. att ,,Gyllene äpplen i silfverskalar utkom till julen i 1,500 exempl., att sällskapet spridt gelatinbokmärken med bibelspråk i 1,000 exempl. Så har också dag utgifvits i 17:de upplagan af 10,000 exempl.: af ,Kort anvisning att blifva salig har 6:te upplagan utkommit, 0. S. v. 0. s. v. En fullständig katalog öfver sällskapets alla utgifna böcker meddelas derjemte in extenso, en rätt kuriös samling. Årsberättelsen redogör för provinsombudens meddelanden, och man får bland annat veta att ett sådant ombud i de norra orterna ,fästat uppmärksamheten på den myckna lögn, som i våra dagar genom tidningar, böcker och halflärdes (kolportörers?) , fräcka utlåtanden sprides äfven bland allmogen till undergräfvande af trosgrunden. Iuru det egentligen står till med det religiösa lifvet i provinserna och hvad ombuden för detsammas befrämjande i god syftning uträttat får man deremot icke veta, hvaraf man naturligtvis måste draga den slutsatsen, att de derom hafva intet att förkunna. Man må ock komma ihåg, att provinsombuden, hvilka representera stiftelsen i hvar sin ort, hafva sig af sällskapet uttryckligen förelagdt att söka ,, förekomma lärostridigheter och onyttiga spörsmål, d. v. 8. att så vidt på dem ankommer qväfva hvarje diskussion i de ämnen, som äro för menniskan vigtigast, och förbjuda sina får att ens framställa en fråga, som kunde vara för stiftelsen misshaglig. Provinsombuden äro för närvarande 178 och ibland dem 82 prestmän. Näst efter provinsombuden komma reseombuden eller stiftelsens inspektörer, hvilkas verksamhet, enligt årsberättelsen, vunnit en större omfattning än förut, utan att ändock på långt när kunna motsvara det behof, som från orterna i detta afseende gitvit sig tillkänna. Det är isynnerhet hr Lindberg, den ofvannämnde predikanten i Bethlehemskyrkan, som användts såsom reseombud och hvilken i sin egenskap af inspektör genomströfvat en stor ol af SUHY52 —