CJrande sommar, och den 12 September flskall det i hela Nordtyskland företagas -I nya val till nvordförbundets parlamentariÅska representation. Omedelbart derpå följa valen till den preussiska landtdagen. Enär man på förhand vet, att medlemmarne i nordtyska parlamentet tillika utgöra det öfverrägande flertalet af landtdagen och tullparlamentet, är det närmast valen till I nordtyska parlamentet, på hvilka den allmänna uppmärksamheten är riktad. Alla I partier ha utfärdat sina valprogrammer, soch på många ställen har det redan hålslits valmöten, der det gått ganska lifligt Ttill. Bland de frågor, som bilda utgångsoch sstridspunkten för de särskildta partierna I (konservativa, nationalliberala, framstegspartiet, katoliker, polacker och socialdemokrater), intager militärfrågan första rummet. De festa bland folket i Nordtyskland — likasom i andra länder — längta efter en förminskning i de oerhörda utgifterna till armåen och flottan (66 ä 67 mill. th., d. v. s. mer än 1:del af samtliga direkta och indirekta statsinkomster), och den liberala oppositionen har ställt detta anspråk främst på sitt program. Man fordrar, att den effektiva fredsstyrkan skall förminskas med minst 25,000 man, hvilket skulle åstadkomma en besparing af 6!; mill. th. Som bevis för, att en sådan reduktion icke kan vara till någon fara för förbundets säkerhet, anföres, att det under hösten år 1868 verkligen infördes en tillfällig förminskning af armåöen med 15 å 20,000 man. Den längst gående oppositionen fordrar dessutom nedsättning i det hittills bestämda bidraget för hvarje soldat: 225 th., armåens ombildning efter det schweiziska milissystemet, mycket kort tjenstetid o. s. v. I det national-liberala partiets organer tvistas om, hurovida dessa 225 th. pr man kunna anses som ett , faststäldt minimum, eller om det nordtyska parlamentet har rättighet att nedsätta denna summa; än vidare, om den effektiva fredsstyrkan af 300,000 man är beroende af parlamentets förnyade bevillning eller icke. Det är med anledning af dessa diskussioner i nordtyska pressen och de tal, hvilka hållas i valförsamlingarne mot de militära pålagorna, som de officiösa organerna på den sednaste tiden flera gånger tagit till ordet för att i tid underrätta allmänheten om, att en agitation mot de en gång antagna militärinstitutionerna och förbundets effektiva militärstyrka skall möta det bestämdaste motstånd från regeringens sida. Prov. Corresp. för den 15 dennes förklarar de bestämmelser i förbundsförfattningen, som angå: 1) den allmänna värnepligten, 2) den 3-åriga tjenstetiden under fanorna, den 4-åriga tjensten i reserven och 5-åriga i landtvärnet, samt 3) betalningen af 225 th. pr man i fredstid vara lagligen bestämda förbundsinstitutioner. Intill den 31 December 1871 förefinnes det — enligt nämnde officiösa tidnings förmening — ett visst öfvergångstillstånd, som först år 1872 lemnar plats för ett permanent ordnande af förbundets militärangelägenheter. Den förändring, som inträder med den 1 Januari 1872, skulle väsendtligen inskränka sig till, att utgifternas användande från den tiden kontrolleras af parlamentet, under det de ifrågavarande summorna för närvarande utan vidare omständigheter ställas till förbundsfältberrens disposition. Sträsvandet att öfvertyga folket, att genomgripande reformer i militärorganisationen, eller en nedsättning i bidragsqvoten kunna genomföras af parlamentet, är — efter hvad Proyv. Corresp. påstår — endast ,en partimanöver, mot hvilken man icke kan uttala nog många varningar. Dessa yttranden understödjas genom hänvisningar till krigsministern v. Roons yttranden den 6 April 1867 under debatten om förbundets armålag. v. Roon sade då: Om den beviljade summan af 225 Th. pr man icke längre är nog, och regeringen blir nödsakad att begära mera, hoppas den icke möta något svårt motstånd. Jag betraktar dessa 225 Th. icke såsom ett för alltid bestämdt belopp, utan blott som ett minimianspråk, som skall betrygga det nya förbundets existens. I de liberala nordtyska tidningarne ha törekommit rykten om, att de mycket omtalade 225 Th. skulle törhöjas till 280, hvilket skulle gifva den nordtyska krigskassan en förökad inkomst af 161 mill. Th. Detta pstående har af de officiösa organerna blifvit tillbakavisadt såsom ogrundadt, men å andra sidan saamgår tydligt af yttranden i Prov. Corresp., att regeringen på intet sätt vill gå under 225 ThDet sannolikaste torde vara, att regeringen fordrar en förhöjning af 10 å 15 Th. pr man, hvarigenom inkomsterna skulle ökas med 3 å 42 mill. Det är emellertid lätt att förutse, det ettsådant anspråk skulle möta stort motstånd i parlamentet. De nationalliberala ord nerna förklara sig redan nu emot den to ning af förbundsförfattningens militärbestämmelser, som finnes framställd i ,,Prov. Corresp. Flera i Berlin utkommande tidningar påstå, att hertig Leopold af Ankalt har för afsigt att alstå sitt land till konungen af Preussen. Hertigen är 76 år gammal och nära beslägtad med det preussiska konungahuset. Hans son, arfprinsen Fredrik, är generallöjtnant i preussiska armöen. Hertigdömet Anhalt innehåller 42 qv. mil och räknar 200,000 innevånare. Det financiella tryck, som militärutgifterna vållat landet. är det förnämsta skälet