nJken i dag ett ovanligt lif råder. Mång—Ffaldige seglare ila i väg med sin talrika, f-Iglada befolkning, några ut till Skoven, s jandra till Malmö, till Helsingborg och öfesverallt, der glädjen vinkar. ,Kantet med Elint ög Lundå, i det kusterna på ömse -Isidor bugta sig längsefter detsamma och t smycka det med sin gröna infattning, lignger det der så lugnt och leende, som om aldet aldrig varit annorlunda, som om al, drig krigsbullret ljudit fram deröfver, eller som om icke de fästningsverk, hvilka , I hotande höja sig vid Köpenhamns redd, a I påminde om hur fort glädjens festliga to-Iner kunna bringas att tystna af stridens bistra larm. Men bort med alla sorgliga bilder! Till venster om oss ligger landet, fredligt och leende, med gröna ängar och fält, ett litet hus spridt här och der samt ett snabbt förbiilande jernvägståg, hvilket bugtar och kröker sig som en orm, döljer sig och åter framkommer, medan den täta röken hvirflar upp mot himlen. Och I sjelfva ,,Strandveien sedan med sina hundratala villor och gemytliga Köpenhamnska familjelif, hvilken tafia erbjuder icke den! Man känner sig så hemtreflig, så välbekant till mods; man skulle ju ej vara en riktig Köpenhamnare, om man icke kände hvarenda byggning och visste, att vi år ligger kammarrådet N. på Store Tuborg och fru P. på Taffelbay, att , TolvIkanten är alldeles upptagen af hela samiljen R., eller att justitierådet H. köpt Loviselyst, o. s. v. Och hvilken inblick får man ej genom den öppen stående trädgårdsporten i samiljelifvet, in i det eleganta trädgårdsrummet, der bordet, sofsan och den oumbärliga spegeln alltid äro placerade midt emot dörren, och der familjen, isynnerhet dess eleganta och slistigt broderande döttrar, exponerat sig ssjelfva ut mot vägen, för att se — och sses. Det är en anblick, som riktigt bringar en att känna sig hemmastadd; man känner ju hvarenda person och glömmer naturligtvis i förbifarten icke att lägga märke till, att den unge assessor F. var på visit hos kommerserådet K., eller att den unga skönheten fröken S. satt i trädgården hos grosshandlaren T. Och nu lifvet på sjelfva vägen, der ,,Kaper-vagnar, spårvagnar och eleganta ekipager kappas om att bringa sina passagerare till skogs, der dammet hvirflar upp efter vagnarne, hvilkas ifriga kuskar bemöda sig att skynda förbi hvarandra, medan ryttaren på sin smärta häst kastar en medlidsam blick på körmaskinerna och flyger förbi dem — hvilket lif och hvilket hvimmel erbjuder icke allt detta, isynnerhet genom sin kontrast mot de lugne promenerande i allerna! Klockan är 4 på eftermiddagen, dagen är tillbragt i glädje och munterhet, då värt lilla sällskap samlas på Eremitageslätten, der grundjagsfesten hålles. I hjertat af Jregersborgs djurgård, på en af de skönaste platser i den vackra skogen, måhända Köpenhamnarnes mest omtyckta sommarutflygtsställe, lät Kristian VI, hvilken begagnade djurgården till parforcejagt efter engelskt mönster, år 1736 byggmästaren Lauritz Thurah uppföra det lilla jagtslottet ,,Eremitaget. Byggningen är hållen i ett slags tysk roccocostil med många krumlurer och jagtemblemer, men för öfrigt ganska tilltalande. Då slottet ligger på slättens högsta punkt, har man ; från dess stora altan på framsidan en vac1 ker utsigt öfver skogen med dess grupper G af kronhjortar, rådjur o. s. v., och då man kastar blicken häröfver, kan man ej unh h CLC8L88dL derlåta att med skalden utbrista: Der er saa skjönt og tagert paa dets Kyst, Og Duften frisk fra gyldne Neg og Stakker, 5 Og Skoven, sommergrön til dybt i Höst, k Er blödt grupperet mellem Eng og Bakker. 1j Men om möjligt ännu skönare är utsig-a ten från den andra sidan. Haf och skog, s dessa båda blommor i den danska natu-b rens skönhetskrans, sammansmälta här till ett. Från slottets fot sträcker sig en täck, gräsfrisk slätt, på ena sidan stödjande sig mot en liten lund, ned mot hafvet, och här måste man på nytt med skalden utbrista: . Naar Havet hviler i kongelig Pragt Og glider med langlige Bölger, Da ligger deri en unevnelig Magt, Som Dansken ret aldrig fordölger. d På detta ställe är det, just midt under vårens herrligaste tid, under den blå himlen och belyst af den klara solen — som alltid brukar småle mot oss på denna dag, just som vore det bestämdt, att hon då skulle påminna, oss om hvad Gud gjort för vårt land — som man under de sednare åren firat Danmarks frihetsdag. Rundt omkring kungens borg firas folke fest; det är, såsom en gång en talare sade, ett lefvande tecken uppå, att i detta hänseende allt är såsom det skall vara. Upp mot den lilla lunden är talarestolen rest, smyckad med flaggor och guirlander, och från densamma utbreder sig öfver hela slätten den talrika åhörarekretsen. Hvilken storartad anblick är det icke att vån tribunen kasta blicken ut b öfver den församlade mängden och emotb taga ett samladt intryck af denna lifliga, b brokiga skara, ett helt haf af hufvuden, 1 af ljust och mörkt om hvartannat, i det i ä r h C 8 me — 0 — — — — SR 0 QCS— — herrarnes mörka drägter afvexla med damernas ljusare klädningar och fladdrande band samt ge det hela en riktigt sommarlik, luftig och ljus prägel. Det var folket i tät massa, söndagsklädt, andägtigt, jub