Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1870, sida 1

troende. Du skall finna honom ännu underligare när du mera får vara tillsammans med honom och du skall se, huru mången hånar honom och drifver sitt spe med honom, ... men kom ihåg mitt ord, gosse ... du får aldrig deltaga i dett: skämt, du får aldrig bele den gröne riddaren, om du vill vinna min vänskap! — Men han är mycket rolig! — invände gossen, och skakade så t:ovärdigt på det lockiga huf. vudet. — Dock skall du icke låta förleda dig a hans utseende eller af de andras lek att deltaga. hånet och skämtet . .. lofva mig det, Sten! — Ja, jag lofvar det, efter I så viljen.. dock kan jag ej förstå, hvarför I viljen det. — Men du skall en gång förstå det! Äfven här tystnade samtalet för en stund men började åter med samma liflighet, och Nils var lika outtröttlig att svara och lemna upplysningar åt sin nyvunne vän, som denne att spörja. Framemot middagen kom man till Garnsviken, numera en sjö, men som i längst försvunntider utgjorde en del af den farled, som från ku sten vid Biskopstuna förde djupt in i Uplanc ända till Lunda och Skepptuna socknar i Säming. hundra härad och der till följd af den lifliga rö relsen framkallat en köping vid tingsstället, son kallades Folklandsting. Ännu vid denna tid va marken här omkring mycket vattendränkt, mer skärgårdsboarnes skeppsfart hade upphört, del: till följd af förbud från regeringens sida, emedar det blott två mil från Folklandsting belägna Sig tuna led af handeln derstädes, dels ock till följc af jordytans höjning. Numera utvisa sjöarna Garns viken, Wads-sjön och Hedersjön samt vattendraget som sammanbinder dem, riktningen at denna far led, på samma gång som en mängd namn alltifrår Skepptuna socken till hafvet bekräfta tillvaron a densamma. I grannskapet af Biskopstuna, en gård son