NILS BOSSON STURE.) HistoriskERoman i tre delar af C. Georg Starbäck. — Det är den första lärdomen, jag vill gifva dig ... och jag lärer snart komma att pröfva dig i det ärendet! En ryttare kom ridande i sporrsträck långt bakom dem. Han undanskymdes af de i sakta mak framskridande svennerna, men snart visade han sig vid vägkanten vid deras sida, och ögonblicket derefter ilade han förbi Nils och Sten samt stannade icke förr än han var vid de äldre herrarnas sida. Han bar en grön liftröja och omkring hans skuldror fladdrade vid den bråda ridten en lång, hvit mantel. — Var det en ordensriddare? — sporde Sten. — Nej, det var den gröne riddaren! — Den gröne riddaren? ... Men hvad heter han då ... Se, huru han ler mot marsken med sitt fula ansigte ... Men marsken ser glad ut, hvad heter han? — Jag tror knappt, att någon mer, än han sjelf känner hans rätta namn — svarade Nils i marskens hof kallas han icke annat än den gröne riddaren. Sten, som noga granskade allt, underkastade den främmande riddaren den noggrannaste pröfning, och när han såg det ärriga anletet med det stubbiga skägget kring haka och mun och såg denne mun ständigt dragen till löje, kunde han ej sjelf återhålla ett hjertligt skratt. Nils såg på honom dervid och sade: — Så underlig den gröne riddaren ser ut, Sten, så eger han dock i viss mon marskens för) Se II.-T, N:o 136