Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1870, sida 1

ARV SMP MMM OVER Kristiania den 9 Juni 1870. Bondevännernas agitation för införandet af en tvungen låg ränta. — Endast bönder till valmän. — Det Hafgrenska teatersällskapet. — Sommarutflygter. — Produktion och export at bajerskt öl. — Befraktningssaken. Jag nämnde förra gången, att ett af de flera hufvudskälen till jordbrukareståndets tillbakagående i ekonomisk välmåga här i landet voro de lättsinnige hypoteksbanklånen, hvilka, i stället för att, efter denna välgörande institutions syste, användas för egendomarnes förbättrande, utaf många begagnats för en förbättring i deras lefnadssätt, hvaraf den oundvikliga följden blifvit, att hvarje gång en inbetalning skall göras å ett hypoteksbanklån, måste åtskilliga af de lättsinnige lånfagarne lemna hus och hem. Sören Jaabzek håller fördenskull ständigt predikningar emot hela hypoteksbank-institutionen och påstår, att det är utländningen, hvars penningar våra bönder begagnat, som tager hela vinsten af landets utarmande, och han kommer härvid in på läran om räntefotens nedsättande, som skall förskaffa jordbrukaren billiga lån. I hans ,Folketidende, bondevännernas vidt spridda organ, är räntans tvungna nedsättande till 4 procent det fältrop, hvarmed han uppmuntrar sina liktänkande att samla sig under hans fana. Detta, säger han, är den största sak, som det blifvande storthinget får att sysselsätta sig med: både rösträttssaken, juryfrågan och unionsförslaget äro bagateller vid sidan af räntefrågan. ,Endast om denna nedsättning går igenom, kan man vänta sig att så storväldet i vårt land krossadt, säger han, och han förmanar valmännen på det ifrigaste att ej gifva sina röster åt någon annan storthingskandidat än den, som, på förfrågan vid bondevännernas möten, högtidligen lofvat att verka och rösta för räntans nedsättande. , Om han än är en aldrig så stor höfding bland folket, så förkasta honom, ifall han ej obetingadt lofvar att rösta för den tvungna låga räntan! utropar Jaabeck. Man kan således förstå, att saken göres till en principfråga af första rangen, som hvarje vecka diskuteras på de stora bondemötena, hvarför jag här nedan vill något närmare sysselsätta mig med denna fråga, hvilken visserligen snarare synes egna sig för en bok än för ett bref. Redan vid förra storthinget framkom Sören Jaabsck med ett förslag till en ny räntelag, utgående på, att den ordinarie räntan skulle nedsättas från 5 till 4 procent, sparbanksräntan från 6 till 4 procent, räntan å skuldebref på kort tid, utan hypotek, hvilken nu är fri, bestämmas till 6 procent och förbrytelser häremot ha till påföljd för borgenären kapitalets förlust, hvarjemte dylika förbrytelser, i likhet med