Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juni 1870, sida 2

som stört undervisningssriheten. Snart skall fullkomlig upprättelse komma honom till del. Hvad som mest bragt förvirring bland hans motståndare, är den sig ökande öfvertygelsen om, att försvararne af folkomröstningen försvarat den sanna demokratiens sak. I Frankrike råder mångenstädes ännu den föreställningen, att en konstituerande församling är folket sjelft, samt att den har rättighet att pätvinga folket hvilken författning som helst. Så kom man år 1857 i erfarenhet at, att en minoritet bestridde Frankrike rättigheten att revidera den dåvarande författningen. Till följe deraf godkände Frankrike då statsstrecket. Nu känner nationen, som alldeles icke är revolutionärt sinnad, bättre sina krafter och rättigheter. Nationen är belåten med plebiscitet och jakebinernas nederlag, samt erkänner, att de äro dess sanna vänner, som sparat nationen en revolution. Verkan af plebiscitet är omätlig. Jakobinerna, som alltid vilja spela folket, äro splittrade och i oreda. Man måste nu besluta sig för reformer, enär det icke vill hafva framgång med revolutionen, och detta bringar de oförsonliga till förtviflan. Men nationen börjar att besinna sig, och att ombilda den personliga regeringen. Alla, som ha någon insigt, veta för öfrigt, att friheten endast kan ha framgång under freden. I Frankrike vilja alla lefva i fred med hela verlden. Det börjar en ny tid af fredlig verksamhet, om endast furstarnes ärelystnad icke stör densamma. ENGLAND. Sorgebudskapet, att den störste at vår tids engelske skriftställare så plötsligen aflidit, har väckt stor smärta i hela landet. Den 1 dennes hade Dickens vid god helsa begifvit sig från London till sin landtegendom Gadsbill vid Rochester; der träffades han i dag åtta dagar sedan vid middagsbordet af ett slaganfall. De ditkallade läkarne funno snart, att föga hopp om hans återställande fanns, och kl. 1,7 Torsdags afton afled Dickens. Hans äldste son, som från London skyndat till Gadshill, var vid dödsbädden. Denne son, som äfven heter Charles, har sedan någon tid varit utgifvare af ,, All the year roundefter fadren. En annan son är officer, en tredje studerar i Cambridge. Af de begge döttrarne är en gift med målaren och skriftställaren Charles Collins, en bror till Wilkie Collins; den andra är ogift. Dickens var sedan flera år skiljd vid sin hustru, en dotter till den berömde musikkritikern George Hogarth. Knappt har det franska telegratbolaget kommit till en öfverenskommelse med de begge förenade engelska telegrafbolagen, och dermed undanröjt den förra konkurrensen i priset för telegrammer, innan en ännu allvarsammare konkurrens hotar. Under namnet ,,Newyork and London Direct Submarine Telegraph Company har nemligen ett bolag, för nedläggandet af en ny transatlantisk kabel, bildat sig med ett grundkapital af 600,000 pd st., och detta bolag har för afsigt att nedsätta portot till 1 sk. pr ord. ITALIEN. Om Dupanloups sednaste brochyr skrifves till ,,Augsb. allg. Zeit. från Rom: Den internationella kommissionen af de biskopar, som befinna sig i konciliets minoritet, hade kommit till insigt af behofvet att i en särskild skrift belysa den högst vigtiga frågan om den moraliska unanimitet, som är erforderlig för dogmatiska dekreter, och Dupanloup åtog sig uppdraget att författa en sådan skrift, hvilken han lät trycka i Neapel och förelägga fäderna i konciliet. I densamma visar han först och främst genom historien om alla koncilier, som varit ansedda för ökumeniska, att vilkoret af moralisk enstämmighet aldrig der blifvit kränkt, samt att detta vilkor — specielt på konciliet i Trient — af påfven sjelf varit erkändt. Härefter anför han de omdömen, som blifvit fällda af de största teologerna under alla tider, hvilka alla öfverensstämma deruti, att den moraliska enstämmigheten är ett oeftergifligt vilkor för trosdekreter. Vidare anför Dupanloup följande: I frågor om disciplin och canoniska lagarne är dem numeriska majoriteten tillräcklig, enär fastställelser på dessa områden äfven kunna förändras; men för en dogm behöfs det den moraliska enstämmigheten af konciliet och kyrkorna, eljest skulle katolicismen blifva tillintetgjord. Men mot dew påfliga ofelbarheten ha fordna tiders stora teologer och teologiska skolor uttalat sig, och likaså på det nuvarande vatikanska konciliet ett antal biskopar, som representera stora kyrkor och stora katolska nationer. Ett concilium är endast då ofelbart, när på detsamma biskoparne i de samtliga kyrkorna betyga den tro, som blifvit ärfd från dessa kyrkors ursprung. Majoriteten måste derföre omvända minoriteten till sina åsigter på den fria diskussionens väg, eller sjelf afstå. Om majoriteten med våld ville undertrycka minoriteten, skulle detta vara mot konciliets natur och något i kyrkohistorien oerhördt. Icke endast sannolikheten, utan den otvifvelaktiga vissheten fordras vid diskussionen öfver en dogm; men denna fasta öfvertygelse om sanningen af den påfliga ofelbarheten förefinnes ej hos en stor del af konciliets framstående medlem? mar. — — — Om någonsin den moraliska enstämmigbeten var nödvändig för ett dogmatiskt beslut, så är detta fallet vid ett sådant concilium som det vatikanska, der man räknar 276 italienska biskopar, af hvilka 143 tillhöra Kyrkostaten, och dertill 43 kardinaler, hvaraf 23 icke intaga några biskopsstolar. På konciliet finner man än vidare 120 erkebiskopar och biskopar in partibus samt 51 abboter eller ordensgeneraler, under det de biskopar från alla katolska länder i Europa, med undantag af Italien, som f. n. äro på konciliet, endast belöpa sig till 265. På ett sålunda sammansatt koncilium kan aldrig den enkla majoriteten vara den afgörande. — — — Ofelbarhetsfrågans afgörande på detta sätt blir ett slags statsstreck. Att i en sådan ställning afgöra allt genom ett majoritetsstreck. är omöjligt: men skulle det