Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juni 1870, sida 2

numenter och grafvar, samt helt och hållet af deras färg från hufvud till fot. Ingen är mera allmänt bekant än han i Cloisterham. Han är stadens privilegierade rucklare. Ryktet utbasunar att han är en oförliknelig arbetare — hvilket, så vidt någon vet det, han må vara (emedan han aldrig arbetar), samt en oförliknelig fyllbult, — hvilket hvar och en vet. Med domkyrkokryptan är han bättre bekant än någon lefvande auktoritet; ja, måhända bättre än någon död. Det påstås att denna noggranna bekantskap började genom hans vana att draga sig undan till detta hemlighetsfulla rum, för att utestänga Cloisterhams gatpojkar samt sofva bort spritångorna. Han har fritt tillträde till kyrkan, emedan han åtagit sig alla gröfre reparationer. Hur det än må vara, så känner han ganska mycket rörande det gamla templet, och har sett I besynnerliga saker vid bortskaffandet af lemningar efter murar, sträfpelare och stenläggning. Han talar ofta om sig sjelf i tredje personen, kanske emedan han sväfvar i ett visst dunkel rörande sin egen identitet, då han berättar, eller emedan han kanske opartiskt antager den Cloisterhamska nomenclaturen rörande en karaktär af erkänd utmärkelse. Sålunda uttrycker han sig rörande sina besynnerliga syner: — Durdles träffade på den gamle gossen, — med hänsyn till en högt uppsatt, begrafd magnat från fordna tider — då han slog sin hacka rakt in i likkistan. Den gamle gossen blängde på Durdles med sina öppna ögon, likasom ville han säga: Heter ni Durdles? Godt, min man, jag har väntat fan så länge på er! Och derefter föll han sönder till stoft, Med