Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juni 1870, sida 1

UTEKIKES. TYSKLAND. Enligt ,,Prov. Corresp. skall konungen af Preussen den 19 eller 20 dennes ånyo begifva sig till Ems och vistas der tills slutet af nästa månad. Grefve Bismarck har först den 7 dennes lemnat Berlin för att resa till Varzin. Enligt hvad ett telegram meddelat, skulle under konung Wilhelms möte i Ems med kejsar Alexander hafva kommit till stånd en förlofning mellan den ryske storfursten Wladimir (23 år) och prins Fredrik Karls äldsta dotter, Maria Elisabeth, född den 14 September 1855. Prins Fredrik Karl är, som man vet, brorsson till konung Wilhelm. FRANKRIKE. Lagstiftande församlingen har nu med 180 röster mot 4 omsider antagit en lag, som länge varit efterlängtad, men som också utvisar ett verkligt framåtskridande. Genom den nu antagna lagen återlemnas nämligen åt generalråden rättigheten att välja sina presidenter, vice presidenter och sekreterare, samt att sjelfva uppgöra sina arbetsordningar. Generalråden kunna äfven, enligt den nya lagen, diskutera politiska och statsekonomiska frågor. Initiativet till denna förändring är taget af deputeraden Morön. Genom ett till detta förslag gjordt amendement af Duvernois, som äfven är antaget, skola generalrädens möten hädanefter äfven vara offentliga, och deras beslut skola utan dröjsmål öfverlemnas åt offentligheten. Hittills har det tillgått med en löjlig hemlighet i generalråden. I Paris ha gått rykten om en ministerkris. Det berättades, att Ollivier aftonen efter det mycket omtalade mötet den 4 dennes hade sammankallat sina kolleger, samt att den förre finansministern Magne — hvilken före bildandet af Olliviers kabinett under en tid ansågs som blifvande premierminister — hade blifvit inbjuden att öfvervara förhandlingarne. Om än dessa rykten varit öfverdrifna, sakna do dock ej betydelse, såsom bevisande, att den allmänna opinionen icke rätt mycket tror på det nuvarande kabinettets bestånd. I en korrespondens från Paris, skrifven under intrycket af det nämnda mötet, heter det: Justitieministern har utan tillräcklig anledning beredt sig och sina kolleger ett moraliskt nederlag, i det han ville framtvinga ett förtroendevotum i en fråga, der omröstningen måste betraktas som en ren formalitet. Han måste vid detta tillfälle höra några bittra sanningar af baron David, hvilken, utan att göra anspråk på att tillhöra det liberala partiet, likväl visade sig långt mera parlamentarisk än ministerens chef. .... ÄÅtven kejsaren är på våg att förlora förtroendet till sin förste rådgifvare. Sedan plebicitet har han föga bekymrat sig om regeringsangelägenheterna; men under de sednaste dagarne har han ånyo skänkt dem sin uppmärksamhet, och har just icke blifvit synnerligen uppbygd deraf. IIan längtar efter Rouhers tider, då det dock var metod och enhet i Jedningen, uuder det man nu endast lefver från handen i munnen och dagligen väntar eller fruktar en katastrof. Här är jrstitieministerns ställ