ning måhända ändå starkare rubbad än till det liberala partiet. . .Libert6 för den 8 dennes uttalar sig om sitvationen på följande sätt: Man försäkrar oss, att ministeren begagnat pingstferierna för att öfverenskomma om ett bestämdare uppträdande i lagstiftande församlingen för att undgå de bakhåll och fällor, som oupphörligt utläggas för dem af högern och den yttersta venstern i förening. Vi önska lifligt, att kabinettet måtte vända de gjorda erfarenheterna sig till nytta och icke kompromettera regeringens anseende genom hasarderade strider, i hvilka både kabinettets och landets värdighet på ett beklagligt sätt komme till korta. Men hvartill tjena de bäst kombinerade planer, då öfveranföraren i handlingens ögonblick på sjelfva valplatsen förlorar hufvudet; då han utan nytta förer sina bästa trupper i elden; utsätter dem för fiendens mördande eld, utan att gissa sin motståndares planer, och till slutet vinner en af dessa olyckliga strider, om hvilka Pyrrhus utropade: Ännu en seger som denna, och jag är förlorad! . På ett häftigt anfall, som , Moniteur, hvilken anses som Olliviers speciella organ, riktat mot Clement Duvernois, svarar dennes organ ,Peuple Frangais: Om ,Moniteur vill bekämpa kabinettets verkliga fierder, bör den icke söka dem i ,,Peuple Francais, utan i sjelfva kabinettet. För att underlätta efterforskuingen, vilja vi nämna dessa fiender. Den förste heter villrådighet, den andre inkonseqvens, den tredje ombytlighet och den fjerde oduglighet. A Nu Hvad oppositionspressen icke utan skäl förebrår Ullivier är, att han snart sagdt gör hvarenda fråga till kabinettsfråga. Från den 2 Januari till den 4 Juni har detta skett — tio gånger! Ollivier framställde en sådan fråga första gången den 18 Januari, med anledning af begäran om lagstiftande församlingens tillåtelse till åtals anställande mot Rochefort, och segrade då med 222 röster mot 34. Han begärde förtroendevotum andra gången den 7 Februari, med anledning af Cremieux interpellation, då resultatet blef: 191 röster mot 45. Tredje gången den 22 Februari (Jules Favres interpellation om regeringens inre politik), då resultatet blef: 236 röster mot 18. Fjerde gången den 24 Februari (interpellationen om de officiella kandidaturerna); resultat: 185 röster mot 56. Fewte gången den 9 Mars (antagandet af en motiverad dagordning angående förhållandena i Algier); resultat: 242 röster för, ingen emot. Sjette gången den 30 Mars (första interpellationen angående den konstituerande makten); resultat: 197 röster mot 46. Sjunde gången den 5 April (andra interpellationen om den konstituerande makten; resultat: 227 röster mot 43. Åttonde gången den 6 April (om uppskof af Choiseuls interpellation); resultat: 171 röster mot 40. Nionde gången den 15 April (om lagstiftande församlingens ajournering med anledning af plebiscitet); resultat: 194 röster mot 63. Tionde gången den 4 Juni (om öfvergång till enkla dagordningen och ogillande af Bethmonts interpellation); resultat: 188 röster tör, ingen emot. ,Den allmänna rösträttens Frankrike är titeln på en broschyr af den unge deputeraden Guyot-Montpayroux, som i densamma frigör sig från de ,,republikanska journalisterna, och detta med den öppna förklaringen, att den, som ställer frågan om regeringsformen före frågan om framåtskridandet, misskänner den allmänna meningen i landet. Han yttrar derefter: ,Vi vilja inga våldsamma revolutioner, likasom vi icke heller vilja den personliga regeringen; vi vilja landets regerande genom landet, under en regering, som är starkt nog organiserad för att med fasthet kunna upprätthålla ordningen. Om kejsaredömet af fruktan eller inskränkthet icke drager de praktiska följderna af den allmänna rösträtten, så kan det visserligen blifva möjligt, att det genom en coup de mains kommer till republiken; men t. o. m. i detta fall skulle republiken icke blifva af lång varaktighet. Såvidt man kan döma efter en ledande artikel i ,,Libert för den 9 dennes, är Emil Girardin på väg att öfvergå till Picards parti och göra sig till målsman för dennes program, d. v. s. den konstitutionella opposition, som erkänner kejsaredömet, men fordrar mera omfattande och hastigare reformer än de nuvarande. Girardin yttrar: .Emil Ollivier, som följde på Magnes och Rouhers ministerer, har visserligen haft att strida emot mångfaldiga svårigheter, men har icke heller tillfredsställt våra förväntningar. Med undantag af mötet den 24 Februari har han icke med fast hand hållit upprätt det politiska banr, som förenade oss, det banr, som fordrar ordning genom friheten och frihet genom den allmänna rösträttens fullständiga oberoende. Icke destomindre skulle det vara orätt och otacksamt att neka, det han gjort fribetens sak väsendtliga tjenster. Men de tjenster, som Ollivier gjort under den förflutna tiden, är Picard kallad att göra framdeles, vare sig att han förenar sina ansträngningar med Olliviers, eller att han blir dennes efterträdare i kabinettet. I begge fallen skall chefen för den konstitutionella oppositionen hafva gjort sig väl förtjent af friheten genom att skilja sig från den republikanska och oförsonliga venstern. Angående det i ministerrådet föreliggande förslaget till ny vallag erfar man, att invånarnes antal kommer att ligga till grund för antalet af deputerade, samt att