Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1870, sida 2

nemma är rik nog för att absorbera lanlets lån, detta sker, utan att man behöfver särskildt dertill uppmuntra, ja att det sker t. o. m. då denna rörelse motarbetas, såsom det inträffat i de 2:ne nämnda fallen. Att Sverige ännu ej är moget för parilån om 5 X, torde bäst framgå derutaf, att alla existerande lån (utom 1868 års) stå vida under pari i utlandet. Detta vore ej fallet om landet vore kapitalstarkt nog, såsom t. ex. vårt grannrike Danmark, att sjelf absorbera dem. Det är visserligen sannt, att Sverige i fjor upptog ett mindre lån inom landet till ett lägre pris än hvad dess gamla lån stodo i utlandet, men detta torde snarare vara att skrifva på okunnighetens räkning och på bristande energi hos herrar bankirer, som ej jemnt tillhandahöllo de billigare och minst lika goda och säkra lånen. Ej heller tro vi, att någon af de allmänna kassorna gjorde dylika köp, ej heller folk, som kände till de första reglorna af köpmanskap, och är det väl fara värdt, att man ej i framtiden kan påräkna en så stor, obildad publik med mynt, som är behöflig för att placera det nu föreliggande lånet! Hvad slutligen angår fördelen af ett lån med serier, hvilket af frih. G. förordas, så befara vi att en del af dessa fördelar vid närmare påseende försvinna. Man måste medge att det för mången, t. ex. för förmyndare, vore angenämt att kunna bestämma tiden för återfåendet af sitt placerade kapital, men dessa äro dock undantagstall. De flesta önska ett papper, som när som heldst och med minsta möjliga förlust kan realiseras, och denna egenskap har i främsta rummet ett papper, som är allmänt sökt, som har en stor marknad — ju större, ju bättre: således både inom och utom socknen, staden, landet. En köpman, som i dag placerar ett öfverflödigt kapital, nedlägger det heldst i ett mindre fluktuerande längre papper, ty ett papper, som förfaller på en viss tid, passar ej en större publik, och den som köper det räknar derföre på en större .marge just genom svårigheten att åter göra sig af dermed. — En man, som önskar för lifstiden placera sitt kapital, föredrar till och med ett, som årligen till en del utlottas, emedan chance förefinnes, att blott en obetydlighet at hans obligationer utlottas, dem han lättare kan ersätta, än om han på en gång återfår hela sitt kaital. P Serielån äro för landet måhända att föredraga vid vissa tillfällen, t. ex. under krig, då man derigenom ger landet så och så lång tid att repa sig, innan det påbördar sig återbetalningen (detta tyckes äfven ha varit åsigten vid de amerikanska så kallade 5—20, ,five twenties och 10 — 40, ten sorties-lånen); de äro äfven att anbefalla, om ett land förut har en del tillfälliga och korta lån, som t. ex. Sverige nu, då det torde vara praktiskt att först börja återbetalningen af sednare lån, sedan bördan af de förra försvunnit; men eljest tro vi att satsen ,att staten liksom den enskilde bör söka få sina lån så billigt som möjligt, är rigtig, och att detta är det hufvudmäl mana bör ha för ögat. För den skattdragande är det troligen kärare att blott betala 5 proc. till utlandet än 5!(, inom landet, och såsom axiom torde väl kunna uppställas, att ju större marknad en vara eger för efterfrågan, d. ä. ju större terrängen är, der den kan afsättas, desto lättare är den säljbar och desto mindre chance förefinnes att den faller i vanvärde. — Lån och obligationer följa denna allmänna regel. Sverige har dock hittills ofta syndat emot denna lag och skaffat en mängd små lån i stället sör att upptaga få och stora lån. Nu tro vi, att den närvarande fördelaktiga konjunkturen både inom landet och i utlandet vore egnad till att upptaga det förestående lånet i en form, som på bäda hållen blefve populärt och således äfven billigt. F.... Baptisterna i Sverige. I Stockholm hölls uti början af denna månad ett möte med de hantistförsamlingar. som tillhöra