Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1870, sida 1

en af mötets mest tilltalande episoder, genom den förekommande gästfrihet som mötte deltagarne från egarens och hans familjs sida. Den tredje och äldsta af ortens betydligare fasta sornlemningar är för tillfället af särskild märkvärdighet, emedan den första praktiska följden af mötets förbandlingar blef hennes öfverlemnande såsom gåfva till svenska fornminnesföreningen. Det är Ingelstads kungshög, södra Sveriges ståtligaste jordminnesmärke, som sålunda införlifvats med minnet af föreningens första årsmöte, och hvars förre egare, majoren Cervin, genom sin handling gifvit ett vackert efterdöme tör alla dem, som i vårt land nitälska för fornminnens helgd och bevarande. Ett antal deltagare infann sig på inbjudning af gilvaren för att taga högen i skärskådande och besittning. IIan ligger på ett något högt fält, tydligen förr begrafuingsplats, der han med sina storartade mått reser sig bland ganska betydliga medtäflare och lyfter sin breda hjessa högt öfrer den kringliggande sköna nejden, af hvilken man från högens topp har den friaste utsigt. Toppen är bred och platt; dess höjd öfver kringliggande mark är olika, alltefter dennas sluttni och sänkningar; omkretsen belöper si omkring 200 fot. På toppen reser sig, ställd i öster och vester, en flat bautasten uf spetsig form med bred bas och af omcring 7 sots höjd. Nedanför mot söder igger en stor rund sten, tillplattad, så att san nästan liknar en kolossal ost. Denna sar på hela sin synliga yta en mängd Prydnader af dubbelspiraler, koncentriska irklar, fliktormiga, till strålande rundlar ammansatta prydnader 0. s. v., allt utisande dess härstamning från vår yngre ernålder. Dess prydlighet och sällsynt msorgsfulla arbete tyder på ett föga vanigt bruk, och det antagandet att vi här a framför oss Värends gamla konungaäte synes sålunda icke osannolikt. Man et att tinget hölls vid aflidna kungars höar, der kungen satt på spetsen, och hans olk stod rundt omkring. Ingelstads hög ar ännu så sent som på Nils Dackes tid lärendsboarnes anseddaste samlingsplats; it stämde han dem nämligen till landsng. Det sköna minnesmärket, på hvilket åfvobref i laga form kommer att utfäras, tillhör, som vi nyss nämnde, numera venska fornminnesföreningen, som åt förre garen, majoren Cervin, uppdragit vården m högen och dess omgifning och visat in erkänsla genom att utnämna honom ll sin förste hedersledamot.