Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1870, sida 1

Å 723.6 —— Fornsorskarmötet i Vexjä. (Korrespondens till IIandelstidningel.) En af de lyckligaste tankar, som influtit i den nybildade Svenska Fornminnesförseningens stadgar, är den om hällardet a årliga möten i olika delar af landet, dit fornforskningens vänner skola samlas för att bese ortens mårkvärdigheter och öfverlägga om ämnen som röra deras vetenskap. Det är nämligen alldeles klart, att man på detta sätt vinner två vigtiga ändamäl. För det första bli härigenom fäderneslandets märkligare trakter af cn mängd personer besedda och i antiqvariskt hänseende kända, och deras fornlemningar slemna vetenskapsmännen tillfälle till meningsutbyten af högt intresse. Men för sdet andra skola också dylika möten, der så många vigtiga ämnen komma på tal, och dit äfven bildade personer utanför föreningen ega tiliträde, ovilkorligen bidraga att hos mängden af vårt folk väcka aktning för fordna tiders ordning och lif, kärlek till fäderneslandets minnen och nit för åldriga qvarlefvors bevarande och vårdande. Det nyss tilländalupna mötet har i båda dessa hänseenden redan burit frukt, långt förr än man någonsin kunnat vänta; och verkningarne deraf skola ännu länge låta förspörja sig. Särskildt är det visst att detta möte och dess flera beslut och yttrade meningar icke skola bli utan inflytande på fornminnesföreningarna i vårt land, både dem som redan finnas, och dem som framdeles komma att bildas. Då det sålunda ur mer än en synpunkt kan anses som epokgörande, torde det icke vara alldeles ur vägen att ge en kortfattad öfverblick af dess angenäma och lärorika förhandlingar, helst man i allt hvad som der företogs spårade vårt folks vackraste egenskaper: en varm kärlek till fosterlandet, hjertlig öppenhet och förekommande gästvänlighet. Vexjö samhälle har gerom detsamma visat sig som en bland de värdigaste länkarne i vår landsortsodling, som en ärligt svenskt stad af gamla anor, men med ny och kärntull bildning. Då denna ort är temligen litet känd, oaktadt dess vackra läge och den lätta fortskaffningen dit, vilja vi först något litet nämna om dess märkligare föremöl, särdeles dem som äro af värde för fornforskningen. Vi anmärka då, att Vexjö flera gånger västan fullkomligt nedbrunnit, och att staden sått sitt nuvarande utseende efter den stora eldsvådan 1843. Detta ger staden en prägel af beqvämlighet och! prydlighet, som man ej sinuer i flertalet af våra mindre städer. Gatorna äro breda och jemna, husen snygga, ofta prydliga och nätta; planteringar och små trädgärdar sticka upp här och hvar mellan husraderna, och ingen obehagligt lukt möter vandraren från instängda vinklar eller smutsiga gränder. På ena sidan sqvalpa Vexjösjöns böljor mot en liten förtjusande. park, dit befolkningen de varma sommarqvällarna tar sin tillflykt, nämligen den! del af henne som ej uppslagit sina bopålar för sommaren vid den natursköna lägenheten Evedal, 34 mil utanför staden, eller tar sig en vandring ut till det lilla värdshuset Ringsberg, som ligger på toppen af en bred och sagta stigande kulle i närheten af högen och ättestupan vid Solberget. Bland stadens byggnader sörtjena nämnas stadshuset och residenset, prydliga tvåvåningshus, med fagaderna emot hvarandra, vid stadens stora torg, gamla och nya läroverkshuset, det sednare uppfördt efter ritning af Brunius, således: i ett slags något styf och skematisk romansk stil; vidare Östrabo, det vackert! belägna biskopshuset, dit en präktig allt: leder, cellfängelset, en palatslik byggnad på vägen till Ringsberg, hospitalet, beläget. norrut ett stycke från staden och ganska storartadt, samt slutligen den för fornvänner intressantaste: domkyrkan. Denna istnämnda har dock genomgått så många omgestaltningar och nydaningar, att man numera har temligen svårt att fullt säkert! utreda hennes fordna utseende. Till det; yttre har den fullkomligt omstöpts af Brunius, och, såsom allmänt erkännes, mindre lyckligt, oaktadt han till sitt förfogande egde 90,000 rdr. Vi vilja ejinlåta oss på arkitektoniska enskildheter, hvilka: föga skulle intressera flertalet, och dessutom fordra planscher för att rätt fattas; men vi nämna blott att den nye restauratören gifvit kyrkan ett utseende, som närmar henne till de skånska, i det tornet gjorts parallelogramformigt från qvadratiskt och försetts med trappgaflar, sä skilda gafvelrösten med vattentak uppförts: öfver hela qvadrater af sidoskeppen o. s. v. Inne har kyrkan ett tryckt och tungt utseende genom sidoskeppens stora bredd och höjd, som gör att mellanskeppet fått svag belysning. För öfrigt befinner sig domkyrkan i bästa skick hvad underhälleangår. I antiqvariskt hänseende märkliga samlingar eger staden öfver förväntan. Utan att närmare omtala det stora läroverksbiblioteket om 21,000 band, som nu eger en utmärkt rymlig och ljus lokal i förra läroverkshuset. vilja vi endast sysselsätta oss med Smålands museum och d:r WittC samling. Det förra, inrymdt i två rum på nedra botten i läroverks