. Finland. Skendöd. Från Tawastkyro skrifves till en finsk tidning, att en af socknens rikaste bönder efter någon tids sjuklighet plötsligen aflidit. Man ämnade genast flytta ut honom i något uthus, men tillräckligt folk råkade icke vara hemma. Likväl begynte man på vanligt sätt tvätta honom, och under denna behandling kom han åter till lifs, till stor häpnad för de närvarande. — Om Gslerholms gripande läses i Åbo Und. en detaljerad rapport af kronolänsmannen Springert i Reso. Rapporten ådagalägger att både strategin och taktiken tagits till hjelp uti härnadståget mot den ryktbare banditen. Det vore för långt att här redogöra för hela krigsplanen. Man synes haft reda på att Österholm hade nägra personliga gynnare i Nådendal och att ban antingen vistades hos dessa i sjelfva staden eller ock i dess närmaste grannskap. Tvenne serskilda expeditioner utrustades; den ena till lands, anförd af hr Springert, den andra sjöledes på ångbåt, anförd at stadsfiskalen Achrn. Begge expeditionerna hade tidigt på morgonen besatt de tvenne smala näs hvilka en fjerdingsväg från Nådendal förena stad: udden med det öfriga fastlandet. — Sedan manskapet blifvit posteradt begaf sig hr Springert, följd på afstånd af andra personer, till Nådendal. Icke långt från tullen mötte honom en reslig och välklädd man, som gjorde en djup bugning. Hr S. tyckte visst att han hade anstrykning af Österholm, men hans goda kläder och långa bår gjorde honom oigenkänlig, hvarför mannen fick passera oantastad. Men då mannen, som var ingen annan än Österholm, kom till de pergoner, hr S. qvarlemnat vid vägen bakom en backe, blef han af en bland dem, spinnhusuppsyningsmannen Juselius, igenkänd straxt sedan han passerat förbi, och efersattes, så snart han började springa, af några med bössa beväpnade män, hvilka snart fingo honom inom skotthåll och tvungo honom att gifva sig, under hot att annars skjuta. På prestgården, hvars närhet han fångades, blef han sedan bunlen och fördes ombord på ångbåten Wetäjä, hvilken afleveretade honom vid slottet i Åbo. Efter sitt häktande uppgaf Österholm att all den egenlom han stulit vore på ett högt berg i närheten af den väg, som ifrån Nådendalska vägen leder ill Masku socken, dit man med Österholm begaf sig, och komne till det af Österbolm anvisade be get, derifrån Åbo stad kunde ses, befunnos derstä des vara uti en grotta en enpipig hagelbössa, 1 puffert, 212 guldringar, 1 par örhängen, 1 rakknif, tvål, saxar, kammar, tändstickor, ljus, 1 spesel, en knippa smånycklar, 1 kopparflaska, bullar, smör, svinoch fårkött, läder samt en hel hop mansoch qvinsgångkläder m. m.