Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1870, sida 1

Vinden stillnade af, och det var nätt och jemt så mycken luftning, att seglen höllos spända. Men ombord på Hjorten var allt stilla, och på däck syntes ingen mera, än den gamle svennen, som varit med i drottning Margaretas dagar, och nu en som hade vakten. Denne vinkade den förre till sig. — Vädret är stilla — sade han — och om icke mina märken bedraga mig, losvar allt att färden skall gå bra ... och farleden är jemn som en gata. Säg till Hollinger Tostesson från Tranan, att han kommer upp. Svennen gjorde så, och efter en stund visade sig mannen från Tranan, som lunkade akterut med sömnen ännu hängande i ögonen. Den gamle svennen stod och såg ut öfver en skogbeväxt holme, som låg och drömde i månskenet med en liten fiskarstuga invid stranden. Ijorten gick i en riktning som skulle föra bonom så nära denna strand, att en vig och stark man kunde våga ett hopp från dess bord till stranden. Och så lifligt fördjupade sig den gamle i åsynen af denna strand och denna stuga, att han icke märkte, huru den gäspande sjömannen stod framför honom och väntade på att blifva tilltalad. — Längtar du att träffa din fader? — sporde slutligen den gamle sveunen, när ban slutat sin långa betraktelse öfver den lilla ön och fått ögonen på sjömannen. — Min fader? — sporde denne lifligt och spände ögonen i den frågande. — Om jag längtar att se honom . ..och det kunnen I spörja? — Godt! — återtog den förre — du skall ock återfinna honom, om du för detta fartyg till hamns! — Till Söderköping? — Ja...eller ock till Stockholm, allt efter som berr Nils Bosson befaller. Elter som du sade mig, när vi talades vid nu, medan vi lågo och väntade på herr Nils och jungfrurna, känner du