Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1870, sida 1

att Brodde skulle gå ombord på denna och söka närmaste hamn för att derifrän sända bud till marsken, att allt blifvit lyckligen utfördt. Nils sjelf skulle med Iljorten segla sydligare för att enligt jungfru Britas begäran landsätta henne och hennes vän i Söderköping, dit de i alla händelser skulle hafva farit öfver från Åbo om ett par dagar, om icke bortröfvandet kommit emellan, Nils gjorde också detta så mycket hellre, som han derigenom möjligen skulle kunna sammanträffa med Thord. — Och när du så har framfört min helsning till marsken — sade Nils i det han tryckte Broddes hand — så säg honom, att du är min man, och om han spörjer dig till, så säg allt utan fruktan. ... Mitt namn, menar jag, skall ensamt vara ett godt vitsord för dig hos herr Carl! Medan de ännu talade vid hvarandra, sågo de en seglare norr ut. Broddes skarpa öga igenkände snart den Svarta Gåsen och ban utt:yckte sin förundran, att skepparen så snart lättat ankar. Svarta Gåsen förde alla sina segel och strök hastigt förbi holmarna norrut i riktning åt vester. — Håller ban den leden, så menar jag, att ban aktar sig till Wäddö — sade Brodde — jag hade god lust att ändå göra ett besök inom Gåsens skeppsbord ännu en resa och se till, om han icke är full af de dödas ben. — Nej — utbrast Nils — nej, det må åu icke göra. . . . Marsken dväljes i oro i Stockholm, dit han med denna vinden långt för detta anländt. ... Du måste lofva mig att styra raka vägen dit utan att låta uppehålla dig af något. ... Brodde lofvade det, och så skildes de åt. Nils stod qvar på däck, tills han sett Tranan spänna sina vingar tll slygt. De seglade derefter en stund jemnsides med hvarandra. Men när natten föll på, hade de redan skilt sig åt och styrde hvar sin kosa.