Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1870, sida 2

Vid årets slut varstående delegare antal 187, 675. 275,083. elegarnes innestående behållning rdr 27,291,937. 10, 069, 366. ankernas grund-och reservfond m. m. -2,096,061. 3,570, 403. Beloppet af depositioner i sparbankerna ar alltså, under de nämnda 8 åren, hvilka cke varit i allmänhet några gynnsamma r, tillväxt med nära 13 millioner rdr, ler öfver 11, million rdr om året. Det är en naturlig och loflig patriotisk käänsla, att vi äro i Sverige ömtåliga om är nations goda namn och anseende inför remmande folk. Så inhemta vi ock med synnerlig fägnad hvarje fördelaktigt intyg, wilket kan komma den del af vår befolkning till godo, som ucflyttat till den nya rerlden, äfven om dermed blandar sig nåzot vemod vid tanken på att så många soda krafter gått för fäderneslandet förorade. Så känna vi oss glade och stolte itver hvarje svensk man, som gjort sig sitt get, och dermed äfven sitt lands, namn iktadt i det stora landet. Å andra sidan måste vi då äfven vara känsliga för motsatta företeelser. Så finna vi det bedrölligt och sårande för vår naionella känsla, när svenskar i Amerika, senom ord eller handling, icke framträda och förhålla sig nog värdigt. Så äro vi ifven kanske ömtåligare än vi borde vara, r vi se den svenska pressen i Amerika uppträda på ett sätt, som synes oss skola verka nedsättande för det folks anseende, niars talan här föres och hvars vackra språk här begagnas. är endast denna känsla, men hvarandersjuka eller andra slika skäl, öranledt Handelstidningen att ett par ligen lägga våra gode yrkeså andra sidan Atlantiska hatvet bjertat de pligter de hafva att upprv i detta hänseende mot sitt gamla fiernesland och den hänsyn de böra hafva till dessa våra känslor. Dessa våra föreställningar hafva blifvit, på ett och annat håll, illa upptagna. Serdeles har ,,Svenska Amerikanaren funnit dem obehöriga och tillbakavisat dem uti en riltt vredgad ton. Vi beklaga om vi uttryckt oss så illa, att våra erinringar väckt bitterhet, i stället att leda till den påföljd vi afsett. Emellertid hoppas vi, att äfven Sv. Amerikanaren skall en gång komma till en bättre uppfattning, åtminstone så långt, att han inser den goda meningen med våra ord. Då tidningen, i en sednare framställning i ämnet, rörande de af oss öfverklagade ,kraftuttrycken anmärker, att ,, man måste tega seden dit man kommer, och att, huru mustiga hans utgjutelser och epitheter någon gång äro, de dock försvinna vid jemförelse med hvad de amerikanska, på engelska utgifna bladen i samma väg producera — så erkänna vi omständighet. Men bättre vore likväl, att svenska pressen höjde sig öfver detta k och föredroge avt blifva ett godt döme för andra. Om man må taga seden dit man kommer, behöfver eller bör man fördenskull icke taga oseden. Och en ytterligare osed är det, när Sv. Amerikanaren, för att visa obefogenheten af Hand.-T:s anmärkningar, vänder sig mot H. T:s utgitvare, i afsigt att visa det han varit icke bättre än Sv. Amerikanaren. Sådant är intet försvar, aldraminst när de bevis, som anföras, sakna all giltighet, och de personliga fakta, som anföras, äro totalt ogrundade. Så anför tidningen att II. T:s nuvarande utgifvare varit samtidig medarbetare i Aftoubladet med den aflidne, sorgligt rygtbare författaren C. J. L. Almqvist, och att man då ej sparade på krastuttryck. Den ene jagades till ett främmande land och den andre ,, blef omöjlig för Aftonbladet. — Hela denna historia är en ren dikt. När tidningen såsom bevis på vår oförmåga att behandla språket anför, det vi begagnat termen planeten Venuss ,gång genom solen, hvilken ,genomgång Sv. Amerikanaren anser orimlig, så visar det blott, att tidningen ej känner den astronomiska term, som begaguas att beteckna, när en planet passerar förbi solskifvan. — När tidningen andet vara en förolämpning mot militäridet, då vi bildligt talat om huru medeltidens vapenklädda riddare bland de obeväpnade skarorna spelade rolen af ,,en ulf bland fåren — så vittnar det endast om tidningens brist på omdöme. Och i öfrigt lärer deraf framgå, det Sv. Amerikanaren ej förmått finna någonting i värt blad, som han kunnat använda till vapen mot oss. Härmed vilja vi ingalunda hafva tillskrifvit oss sjelfve någon ofelbarhet. Tvertom förekomma mer än en gång uttryck, som vi gerna efteråt önska hafva varit osagda. Men låtom oss erkänna sådana iel, i stället för att försvara dem, och låtom oss derefter bemöda oss att taga oss till vara för dem för framtiden. Vår uppriktiga önskan är, att den svenska pressen, både inom vårt land och då den uppträder på Amerikas fria jord, måtte alltmer rena sig från gamla earter och tillvexa i god anda samt deraf följande högre auseende. Och denna vår önskan lärer Sv. Amerikanaren ej vilja anse obebörig. btaden och Länet. Göteborgs treklassiga elementarroverk har i dag haft offentlig examen jemte terminsafslutning, den sistnämnda förrättad af eforus, hr biskop Björck, som med några hjertliga ord hemförlofvade eleverna till den 30 nästkommande Augusti, dä höstterminen kommer att börja. Premier ur läroverkets kassa tilldelades ligen att deri ligger en mildrande