Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1870, sida 2

Tre rena vinglas stå på en bricka på ordet. Då hans piga inträder kort derster och säger: ,Mr Jasper är kommen, ir, hvistar mr Sapsea ett majestätiskt .emottages samt tar från brickan tvenne inglas såsom erforderliga. — Glad att se er, sir. Jag lyckönskar ig att ha den äran att emottaga er här ör första gången. Mr Sapsca gör ,les ionneurs på detta sält. — Ni är mycket god. Äran är min emte lyckönskningen. — Som ni behagar, sir. Men jag föräkrar er att det är med tillfredsställelse ag emottar er i mitt anspråkslösa hem. )ch det är något, som jag ej skulle säga ill hvem som helst, sir. En oförliknelig färdighet å mr Sapseas sida beledsaga lessa ord, likasom ville han dermed låta örstå: ,Ni torde svårligen kunna tro att rt sällskap kan tillfredsställa en man sålan som jag, men så är verkligen förvållandet. — Jag har önskat lära känna er, mi Japsea. — Och jag. sir, har länge ryk innt er som en man med smak. Låt nig fylla ert glas. Skål, sir, säger mi Sapsea i det han fyller sitt glas: Då fransmännen hinna vär sriborna kust, Vid Dover vi ge dem en minnesvärd dust.Det var en patriotisk skål under mr Sapseas barndom, och derför är han fullt öfvertygad om dess lämplighet för hvarje öljande tiderymd. — Ni kan knappt vara okunnig om, mi Japsea, anmärker Jasper, i det han med tt nästan omärkligt småleende ser den istnämnde utsträcka sina ben framför iden, — att ni känner verlden.