Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juni 1870, sida 3

1 norra Skottland. Stormbyar gå mot Norge. Rättegångsoch Polissaker. Rådhusrätten. Tryckfrihetsåtalet mot. Göteborgs-Posten. Vid rådhusrättens andra asdelning företogs i går ånyo till behandling det förut refererade, af bagaremästaren J. A. Johansson mot ansvarige utgifvaren af tidningen ,,Göteborgs-Posten, boktryckaren D. F. Bonnier, anhängiggjorda tryckfrihetsmål, i anledning at ett i tidningen intaget polisreferat. Vid målets påropande inställde sig svaranden personligen, hvåremot käranden uteblef. Ett ombud för honom inlemnade emellertid hr Bonniers förut afgifna svaromål ett skriftligt genmäle, hvarur vi meddela slutet, så lydande: Hvad beträffar sjelfva hufvudsaken, eller tidningen Göteborgs-Postens osannfärdiga påstående, att vid polisförhöret den 12 Nov. förlidet år upplystes att jag vid tiden i fråga ,,varit i stort penningebehof samt i den veckan hade en större skuldförbindelse förfallen, så tyckes hr Bonnier icke anse denna dubbellögn ,,å ära gå eller för mitt , borgerliga namn och rykte vara förklenlig, oaktadt den i tidningen uttalades vid ett tillfälle, då skenet af mordbrandsanläggning tycktes vara emot mig, och misstankarne derigenom naturligtvis skulle mera stärkas. Att jag genom en sådan osannings uttalande i tidningen skulle blifva misstänkt såsom den der ville på obederligt sätt upprätta egna dåliga affärer. och genom denna misstanka komma att lida till min borgerliga utkomst, synes vara temligen tydligt, och bör väl detta tidningens tillvägagående med skäl kunna benämnas ,förklenligt för mitt borgerliga namn och rykte, utan att man derföre behöfver ,,draga några obestämda slutföljder af uttrycken. Äfven om sjelfva omdömet om en dålig affärsställning varit sanning, så vet jag icke hvad rättighet en tidningsutgifvare har att samma i sin tidning vidröra, då det icke i vittnesmål, eller på annat sätt, blifvit under rättegång, som refereras, omnämndt. Hr Bonniers påstående att hafva erbjudit mig en upprättelse, på det sätt, som i hans genmäle säges, är fullkomligt sanningslöst. Tidningen Göteborgs-Postens åtalade yttranden stå således såsom lögnaktiga uppgifter intilldes hr B. bevisat, att jag den åsyftade tiden befann mig i en dålig affärsställning samt att en sådan upplysning vid polisförhöret den 12 Nov. 1869 blifvit lemnad, hvilket sörhållande hr Bonnier endast torde kunna styrka genom företeende af utdrag at poliskammarens protokoll öfver denna ransakning; ty om dylikt yttrande der förekommit, måste det vara omnämndt i åberopade protokoll. Hr Bonniers påstående, att vid en inför poliskammaren företagen ransakning med en för mordbrandsanläggning i eget hus misstänkt person, det skulle uraktlåtas att tagas till protokollet, såsom icke ,,inverkande på frågan, en så vigtig upplysning, som att den misstänkte vid tillfället varit i stort penningebehof och just då haft en större skuldförbindelse förfallen, — det påståendet är väl djerft, att icke säga en något oblyg anklagelse mot den, det vederbör. Med anledning således af hvad anfördt blifvit och i den öfvertygelsen, att en blifvånde jury skall finna befogenheten af mina mot hr Bonnier gjorda anspråk, fortfar jag att yrka bifall till i stämningen framställda påståenden. Etter ofverläggning uppsköt domstolen målet till den 7 dennes, då käranden, vid vite af 10 rdr, skulle sig in änna, antingen personligen eller genom behörigen befullmaktigadt ombud. Mot detta uppskot anmälde svaranden missnöje. (Från Venersborg.) Ransakning om branden. Vid undersökningen förliden Fredag rörande uppkomsten af branden härstädes den 25 Maj, kunde ingen annan upplysning vinnas, än att ett vittne hade kort före eldens utbrott sett en drucken mansperson med pipa i munnen komma ifrån den uthuslänga, hvarifrån elden yppades och sedan spred sig. Hvem denne person var eller hvart han tog vägen, derom har ej någon upplysning kunnat vinnas. (Från Uddevalla.) Funnet barn. I , Bohusläns Tidn. för i går läses: Sistlidne gårdag blef af tabrikören Joh:s Uddgren för polisen anmäldt att en mindre låda, hvaruti ett spädt barn var förvaradt, funnits nedgrätd å en hr Uddgren tillhörig äng Linneby, nära staden. Lådan hade varit alldeles gömd i jorden, men blifvit upptäckt derigenom att hundar uppsparkat jorden å lådan, Sedan lådan med innebåll blifvit förd till staden och insatt i ,,stadshäktet, befanns barnet, som var inlindadt i handdukar, hvilkas kännemärken blifvit bortklipta, vara mycket förruttnadt. Polisen tror sig hafva spaning på den obarmhertiga modren. Obduktion 4 liket har af Magistraten blifvit beslutad. (Från Stockholm.) Groft öfvervåld. I ,,Dagl. Alleh:a berättas: Måndagen den 23 Maj föröfvades af artillerister vid 2:dra batteriet af k. Svea artilleri-regemente en bop våldsamheter mot extra poliskonstapeln i 5:te distriktet Anders P. Gran, som-jemte en kamrat, enligt erhållen befallning, vid tillfället var stadd i tjenstgöring för att upptaga icke skattlagda hundar. Då Gran på aftoven kl. 6—7 passerade förbi krogen i huset M 1 vid Lilla Bryggaregatan å Ladugårdslandet, fann han sig föranlåten att dit ingå, för att taga reda på en hund, som lupit dit in. Krogförestånderskan, som var egarinna till hunden, förargade sig häröfver och tillsade, att konstapeln icke finge slippa ut förr än han gjort reda för sin person och med hvad rätt han dit inkommit. Nägra artillerister vid ofvanbemlda batteri, som är beläget gent emot krogen, blandade sig nu äfven i saken, och då Gran ändtligen kom ur krogen och ut på gatan, blef han af artilleristerna N:o 45 Lundqvist och N:o 61 Sundström öfverfallen och kullslagen samt på flera sätt missbandlad. En af artilleristerna, som å krogen ryckt till sig en stor knif, riktade härmed flera hugg mot Gran, hvilka denne, en stor och stark karl, dock lyckades afvärja. Under detta uppträde rusade ut från kasernen ytterligare 20 å 30 artillerister, hvilka nu omringade så väl Gran som hans kamrat, hvilken sednare de hindrade att komma den förre till hjelp. Slutligen blef konstapeln Gran af våldscerkarne med våld insläpad i kaserngården och porten dit stängd, för att hindra tolket utanför att se hvad som nu skulle ske. Här blef Gran ånyo kullslagen, hans kläder helt och hållet sönderrifna och han sjelf ånyo öfverhopad med slag och sparkNN me made dilllanaa fal han hland