Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juni 1870, sida 1

Gteborg den 4 Mars 1810. 191021 CA RER Nl CK N UTRIHES. FRANKRIKE. Korrespondenser från Paris påstå, att meningen med Bethmonts interpellation var att rentaf störta ministeren, samt att den yttersta högern och den yttersta venstern hade förenat sina bemödanden bärom. Som man torde påminna sig, gällde frågan huruvida de för plebiscitet tillsatta komitterna skulle få fortfara eller icke, och detta sattes i sammanhang med frågan om upphäfvandet af art. 291 i författningen, hvilken lägger binder i vägen för associationsfriheten. En del tidningar hade genom sin hållning bidragit att öka spänningen, och ehuru de just icke påyrkat ministörens fall, hade pressen likväl förfarit temligen hårdhändt med densamma. Förslagsställaren sjelf hade icke sparat någonting för att vinna centrerna för följande motiverade dagordning: ,Lagstiftande församlingen, öfvertygad att valkomitter städse hafva skäl för sig och kunna vara till nytta, öfvergår till dagordningen. Högern och centrerna nappade emellertid icke på den af venstern utlagda kroken, utan röstade på den enkla dagordningen, härigenom beredande ministåren Ollivier en lysande seger. Laboulaye har åter blifvit uthvisslad från en af sina föreläsningar. ITALIEN. Det bar varit oriktigt uppgifvet, att det endast skulle få voteras, icke diskuteras, öfver förslaget till dogm om påfvens-ofelbarhet; tvertom synes diskussionen öfver detta sorglustiga ämne vara ganska liflig. I en korrespondens från Rom omtalas, att icke mindre än 70 prelater ännu hade att tala i frågan. Den ungerske erkebiskopens frisinnade uppträdande hade väckt ofantligt uppseende. Han började sitt tal sålunda: Då jag tager ordet, så sker detta emedan jag finner mig nödsakad att gifva uttryck åt en orubblig öfvertygelse. Att förtiga densamma, skulle jag anse såsom en moralisk död; men hellre allt annat än att tillsluta munnen för mitt samvete. Talet lärer gjort ett gripande intryck, och prolater af begge partierna skyndade sig att efter dess slut egna talaren sitt bifall. De flesta, som yttrat sig mot ofelbarheten, ha gifvit till skäl för sitt uppträdande, att antagandet af denna dogm skulle verka ett ,,nedsättande i biskoparnes värdighet. Det vigtigaste skälet, afguderiet med en fattig, syndig menniska, har deremot föga framhållits at de värda prelaterna. Det utskott iitalienska parlamentet, som behandlat ett i deputeradekammaren väckt förslag om beviljande åt fruntimmer af rösträtt vid kommunalval, har tillstyrkt detta förslag. RYSSLAND. På samma gång som kejsar Alexander reste till Ems, begaf sig storfursten Alexei till Arkhangel för att derifrån afresa till Island, der han ämnar uppehålla sig en längre tid. AMERIKA. Sedan en gång den befängda feniska sammansvärjningen kommit till stånd, kan det visserligen icke förundra, att den på irländsk mark med alla vapen söker bekämpa den engelska öfverheten; men den inskränker sig icke endast härtill. Hvart engelsmannen än må vända sig i hela det engelska riket, förekommer det feniska spöket. Sedan flera uppror, rika på Don Quixotterier, blifvit undertryckta på den gröna ön, öfverförde de irländska sammansvurna sitt fälttåg till England, anföllo slottet Chester, öfverföllo polisen i Manchester och föröfvade den skändliga bragd i hjertat af London, då genom explosionen vid fängelset i Clerkenwell icke endast en mängd hus förvandlades i ruiner, utan ätven flera oskyldiga menniskor blefvo dödade eller svårt sårade. Straxt derefter kom från den aflägsnaste af de brittiska besittningarne, Australien, den underrättelsen, att en fenier riktat sin kula mot en af drottningens söner. Emellertid hade de amerikanska fenierna med plundring och mord hemsökt de fredliga kolonisterna i Canada, hvilka äro lika oskyldiga till det olyckliga tillståndet på Irland, som det barn, hvilket föddes i natt; och för en vecka sedan har desto värre samma sorgliga skådespel förnyats på samma skådeplats. Den stora politiska friheten i Förenta Staterna, det dit riktade oarbrutna tillflödet af missbelåtna elementer från Irland och inbillningen, att den sedan inbörd iget befintliga spänningen mellan EYgland och den stora unionen endast behöfde en anledning för att urarta till faktisk fiendskap, lättade för den amerikanska grenen af den irländska sammansvärjningen Härf, vandet af en hop vapenföra män samt samlandet af penningemedel och krigsför