6. Tvenne man öfver bord. I högsta grad upprörd återvände Carl till sin bostad. Det var naturligt, att konungen ville drifva saken till sin spets och att slumpen hade fört honom i händer ett bevis på brottslighet hos marsken, som kunde blifva farligt icke i och för sig, men genom sina följder. Ty framför allt var det på denna tid farligt att stå i beröring med den afsatte konungen. Så väl hos köpstadsmännen som hos allmogen skulle Carls anseende ohjelpligen falla, om det kunde ledas i bevis, hvad som konungen nu kastat honom i ansigtet, att han stode i hemligt förstånd med konung Erik på Gotland. Detta kunde med ens rycka undan Carls fötter sjelfva den klippa, hvarpå han efter så många skiften lyckats vinna fäste, och hvad betydde han väl utan allmogen? Hvad kunde han väl uträtta med äfven ett dubbelt så stort antal beväp