Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 maj 1870, sida 2

ningar och välmening, och skärpan tilltog hos den förre, ju mera den senare tycktes vilja falla undan. — Sen till, riddar Jost — sade slutligen Carl, och ett drag af förakt drog öfver hans anlete — sen till, att icke slutet på denna leken blir eder dyrare, än hvad I nu kunnen tänka! — Jag fullgör blott min nådige herres vilja! — svarade riddaren hastigt, men så ödmjukt, som om han dermed velat visa, att han lika väl kunnat tänka sig marsken till herre, som konungen. Riddar Bengt Jönsson kom in, och marsken redde sig till att gå. Men hvar han kom i de kungliga gemaken, bland de högre hofmännen lika väl som bland de lägre, såg han idel axelryckningar och tvetydiga leenden, såsom fallet plägar vara, när en fallen storhet kommer i närheten af dem, som ärft hans makt och höghet.