Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 maj 1870, sida 1

— Der hafva vi så åter en nyhet! — yttrade Carl. — Ja ock en, som rörer eder ganska nära, eftersom I skolen vara Sveriges rikes drots och såsom sådan sjelfskrifven att stå i spetsen för riket i konungens trånvaro. — Hvilka äro de andra båda? — sporde Carl utan att vilja ingå på något tankeutbyte rörande sitt förbigående i denna vigtiga sak — det skulle ej förvåna mig mycket, om tvenne tyskar voro dertill utsedda! — Efter hvad som talas här man och man emellan vid hofvet, så skall det vara herr Erengisle Nilsson och Magnus Gren. — Erengisle Nilsson? — utropade Carl förvånad — herr Erengisle syntes mig vara en af dem, som voro mig tillgitnast, och ban skulle hafva stigit så högt i konungens förtroende, midt ibland mina afgjorda fiender? — Kan vara, att jag är illa underrättad eller att man misstager sig, men sådant tal har kommit för mina öron. Jag har velat säga eder allt detta, ty jag menar, att I kunnen behöfva veta, huru sakerna stå. Helt visst hafven I förlorat mången en fjäder, innan I flygen bort ur kouungens hof. — Veten I, huru mycket eller hvad af mina förläningar, som konungen nu fordrar af mig? — Nej, det vet jag icke, men sen eder väl före, många vänner hafven I icke hos konungen, och de äro snälla i talet, både konungen och hans högra band, herr Albrekt Mörer; I kunnen lita på, att flera dolda försåt voro icke lagda för konung Rolf och hans kämpar i Upsalakonungens gård, än som I nu hafven att taga eder till vara för .. .. — Så skolen I hatva tack för detta be s på vänskap, srände Gustat....Jag märker, att Jag tränger till god vän här till hofta! — Vänner hafven I många, Carl, fast I icke finnen dem kring konungen — genmälte riddar